Valpträff i Gävle

Jaja jag vet… förlåt! Jag har inte skrivit på ett tag men det är inte alltid så lätt, speciellt när det går lite trögt i träningen. Trögt för Lakritsprojektet men roligare för Guinnessprojektet men problemen med Lakrits lägger lite lock på träningsglädjen.

Hur som helst, vi hade valpträff uppe i Gävletrakten i helgen, en del valpar ur olika kullar samt några äldre hundar. Vallning på lördag hos Carina i Vinnersjö, jättetrevligt och lärorikt. Jag gillar Carina helskarpt, hon har ett jättetrevligt sätt mot både hundar och människor, inte så krångligt. Hon har en fin blick för djuren och hur dom fungerar ihop.

Nu är det alltid svårt att börja om, hur man ska agera å så. Jag liksom många andra är så rädd att göra fel så det låser sig ibland. Fast som Carina säger, det är inte så farligt att göra fel så länge man inte skrämt hundarna, annars går det att reparera. Helt klart är att jag skall försöka komma fler gånger, det kan ju vara bra med typ månadsvisa lektioner och med grundträning på närmre håll. Guinness då? Nja särskilt tänd blev han inte, fårskiten var mer spännande trots allt. Men det löser sig med tiden. Lakrits fungerar väldigt bra trots halvårsvisa valluppehåll, jättebra. Jag måste nog träna på att vissla bara, så fort hämten blir lite längre är det svårt att skrika.

Söndagen var vikt för lydnadsträning, jättekul att Lena med Kryddan kom, Lena är ju lite anti lydnad… eller? Fast med den precision och noggrannhet det ekipaget har borde lydnaden vara nummer ett tycker man. Fast Lenas slutkommentar var ändå något i stil med ”man kanske ska satsa på lydnaden igen, man blir lite sugen” Ett utryck jag inte tänker glömma!

Vi var ju en mindre samling trots allt, tror det var mer än tio hundar ur olika kullar, rätt häftigt. Valpar som körde grunder och äldre hundar som fick visa upp sig, en sak man såg genomgående var hur snabba Borderness hundarna är, jättesnabba med stora kliv. Christina som prioriterar snabbhet med sina hundar får fram en enorm fart, jättekul att se.

De äldre hundarna fick också sina pass, gruppmomenten förstås men också kommendering genom programmet. Fast under platsliggningen fastnade jag lite i en lite egendomlig känsla. Framför oss låg alltså Ice, Lakrits, Kiwi och Miloo, har jag glömt någon? Utanför plan stod Lena med Kryddan och i en bil låg Nick alltså sex SM hundar i lydnad och spår, varav fyra som placerat sig mellan 51 och 24? i 2012 års lydnads SM. Men ändå känns det likadant som de första lydnadsträffarna för många år sen med Lakrits som valp, lite andra problem men samma drivkraft att lära mer och att förbättra detaljer och lösa problem. Kommer man aldrig i mål?

Mera funderingar....

Vi, Lakrits och jag, är inne i en mellanfas nu… och ärligt sagt vet jag inte riktigt hur vi ska komma vidare. Lakrits pipande under fria följet är så utstuderat och befäst så jag har inte längre några ide’er hur vi löser detta.

Vi får och lyssnar förstås på många förslag hur andra gör, en del har vi testat och andra släpper vi för det finns en gräns hur mycket som går att prova. Jag tror ju att man måste hålla fast vid en metod ganska länge om den ska ge resultat, ger en metod direkt resultat var det nog inget större problem heller.

Min inställning blir nog mer och mer att Lakrits tar över mer och mer, Lakrits vet när det är dags att gå ut, han vet mattider och dags för promenader, detta trots att jag aldrig låter honom bestämma något, jag håller stenhårt på vem som är boss. Nu tror jag inte det räcker, Lakrits finner sig i detta men han är helt övertygad ändå att det är han som är den som bestämmer. Det är nog ändå här som problemet ligger och med det så svårt.

Gå tillbaka till grunderna säger en… du måste befästa ledarskapet säger nästa…. Gå ut i skogen och gör upp en gång för alla mellan fyra ögon… du måste belöna mer… mycket mer... du måste gå i fria följet tills han blir tyst… gå ur fria följet och lägg honom så fort han piper.. gå ur fria följet och lägg honom i bilen så fort han piper… gå ur fria följet och lägg honom utanför planen…. Få honom att bli tyst genom konkurrens, så fort han piper, träna nästa hund så inser han vad han går miste om… Omvänt lockande?

Ja ja, ibland blir det lustigt för Lakrits piper och går alldeles själv till bilen eller av plan och det var väl inte meningen?

Fast Lakrits gnäller och piper allra mest under kommenderingen i fria följet på tävling och visst, man kan försöka arrangera så att det är tävlingslikt så att Lakrits tror att det är tävling.. och det går en eller två gånger sen blir det lätt samma personer som ställer upp och situationen är förstörd.

Så vad gör man?

Som sagt jag vet inte längre, men en sak vet jag... att vara arg och bråka tänker jag inte göra, det mår man för dåligt av själv. Man ska ha kul ihop, visst kan man bli arg nån gång, men grunden måste väl ändå vara att man har trevligt med sin hund?

Funderingar igen....

Det är inte lätt detta, med hundträning. De flesta som tränar hund, som jag känner, är väl bäst att tillägga, söker gärna sin kunskap av andra. Man går från tränare till tränare i hopp om att hitta nyckeln till framgång, ibland istället för att tänka efter och lita till sig själv. Jag har gjort så också även om jag mer o mer tyckt illa om detta hoppande från tränare till tränare. Olika gurus som man går på kurs hos lär inte känna vare sig personen eller hunden riktigt,(visst man kan fråga sig om bakgrunden är så viktig utan det man ser just nu är det viktiga och som gäller). Så man får mer eller mindre bra råd med sig, de få råd som en stackars hjärna klarar av att komma ihåg. Nå, en del ekipage tränar för samma tränare under lång tid och det kanske är bäst trots allt… förutsatt att tränaren är duktig. Eller är det så viktigt att tränarens metoder är så jättebra? Det viktigaste kanske är att man är konsekvent och tränar tillräckligt mycket?


Sen har man ju vad som är på modet just nu, olika metoder som är inne, ibland undrar jag om inte vad som är populärt och vad som är ok just idag styr träningen väldigt mycket. Tyvärr är det också samma åsikt som de som har en för mig förlegad syn på hundträning gärna säger, ”det kommer så mycket nytt… klickerfundamentalister… mjukisar”.

Kanske skall man vara modigare och bilda sig en egen bild av vad man är på väg? Lita till sig själv mer.

Ändå är det svårt, för det finns en övertro på hur andra lyckas, jag vet inte hur många gånger man i samtal kring detta pratar om hur andra troligen har någon diffus ledarskapsförmåga, ett sätt att hantera hunden, en förmåga eller sätt att vara som inte går att sätta fingret på men ändå är nyckeln till deras framgång. Eller är det bara så att ekipaget passar ihop? En lyhörd förare med en hund vars egenskaper fungerar bra ihop?

Jag har ju hela tiden trott mig ha en bild av vad som är grunden till Lakrits och mina problem, en bild som jag ibland försöker förklara och ibland håller mer tyst om. Jag har också sökt mig till olika tränare med lite olika sätt att lösa problem. Visst, mycket har jag tagit till mig och delar har också fungerat ganska bra även för pipet men nu känns det som vi inte kommer längre utan nu måste grundproblemet lösas.

Ja jag vet, jag hör det på kurser eller när man försöker hjälpa någon, ”min hund är rädd för det ena eller andra, min hund kan inte göra det ena eller andra för han är inte skapt så, dem här rasen kan inte göra så, det måste du förstå…” och man bli frustrerad över att föraren inte ens vill prova beroende på förutfattade meningar.

Är jag så också? Tjurskallig kallas det också, hade man lyssnat och provat mer kanske det gått bättre, vem vet? Fast samtidigt kanske något fastnat och man är en bättre tränare i dag än för tio år sen.

Tävling på Haninge Bk

Nu har vi nog kommit fram till en brytpunkt…. Idag var det tävling på Haninge Bk, mycket trevligt med det vanliga Haningegänget på plats som funktionärer och med sju medtävlare samt ett hyfsat väder, någon regnskur men i stort ok.

Träningen under veckan kändes väl inte så där jättetoppen, lite vimsigt med vittringen, slarvigt med Z:at och dålig inkallning men framförallt pipigt och gnälligt under fria följet (under kommendering). Jag testade några gånger med min form av ”omvänt lockande” tänkte att han skulle glömma gnället om det fanns godis framför nosen… kanske inte så begåvat men måste prova. Första gången ok men sen inget vidare, svårt dessutom att få det att leda fram till tävlingssituationen.

Så vad göra? Några tillfällen tidigare hade jag tyckt att det fungerade bra att kunna träna på de tidigare tävlandes kommendering, dessutom att köra ganska mycket på uppvärmningen, så att själva tävlingen blir en del av träningspasset så att säga, helst att fria följet fortsätter in på planen. Det var planen för dagen… om det fungerade? Inte en sekund, vi kom in och kontakten var noll…. Trots att det knappt kan kallas fritt följ lyckades han gnälla och nästan skälla. Så jag bröt fria följet och gick direkt till Z:at, resten gick så där, fram till vittringen som han brände på rent jäkelskap (tror jag), han flyttade alla pinnarna innan han tog den rätta och kom in. Fjärren sen jättedålig. Så ett tredje pris med 218 poäng. Hurra!!!

En fördel var ju ändå att jag hade bra ”bollplank” att snacka lösningar med, flera personer vars kunskap jag värderar högt kunde se eländet och bilda sig en uppfattning. Inte för att något nytt kom fram direkt men det är bra tror jag att få prata runt problemet.

Men på något sätt känns det ganska befriande, vi har kommit till en punkt att vi måste utvärdera fortsättningen, något radikalt måste in. För hur det än är, så här går ju inte att fortsätta.

Nu får det väl bli en tid av (återigen) problemlösning, funderande och deppande, men sen! Nåja vi får se.

Lakrits pip och gnäll .....igen!

Att man inte ledsnar, återigen detta pipande och gnäll problem… Talade med kennelmatte Christina häromdagen och känner väl att vi pratar förbi varandra, vi menar olika saker med belöning och belöningsfrekvens eller vi tror att vi menar olika saker. Lite komplicerat men det är klart, hade jag gjort rätt från början hade det säkert blivit bättre.
Jag har de senaste åren varit rätt övertygad att pipet och gnället från Lakrits har varit för att påverka mig, ”husse nu är det dags för belöning”…”nu då” ”kom igen”. Detta ihop med det att jag kan uppleva att Lakrits tar för sig mer bland folk, han känner nog att man inte har samma fokus på honom. För det är ju ungefär samma förhållande på tävlingsplanen med domare och tävlingsledare.

Sen har jag försökt ha en väldigt variabel belöningsfrekvens, mycket klicker och godis i grundinlärningen som jag verkligen försökt få att övergå till en variabel belöning, vilket för mig är att ibland belöna på detaljnivå, d.v.s. väldigt tätt och sen övergå till moment, åter till detaljer, hela kedjor, moment för att köra en hel tävling, tillbaka till detaljer, hela tiden med tanken att han skall vara van vid att belöning alltid kommer men inte när. Ändå, trots att jag periodvis skrivit upp var vi befinner oss i belöningsfasen så har jag nog som så många fastnat på detaljnivå. Jag oftast också hållit mig till godis, kast och kampsaker har dragit upp honom för mycket, jag har i alla fall inte klarat av det.

Mest ångrar min dåliga belöningsplacering, nu inser jag vikten av belöningsplacering, vikten att bygga ett värde vid mig själv, koner å så. Jag har alltid avslutat passen med kastlek av bollar typ. Dels har det gett vallningsbeteende inför avslutningen men också att Lakrits har blivit utåtagerande, som om det behövts? Kanske har det hjälpt att få honom att springa utåt med den fart han har men det kanske gått ändå.

Knepigt detta, varför då pip och gnäll just i fria följet? Han har väl i ärlighetens namn haft tendenser till pip i starter, men det har räckt med någon tillsägelse eller omstart så var det borta. Så vad beror det på? Som sagt för att påverka mig? Eller är det bara frustration? Fungerar bara variabel belöning i mitt huvud? I Lakrits huvud finns kanske antingen belöning av att springa eller apportera eller massor av godis hela tiden annars kan det vara.

Fast tänker man tillbaka så har ju Christina rätt också, även om det tar emot att säga det, jag kan ju se ekipage trava på med ett rätt taskigt fritt följ, långa sträckor med dålig position och utan belöning, utan glädje… kan det vara roten till problemet? Har jag gått så? Hmm…

Fortsättning följer….

Ska man skratta eller gråta?

Äntligen får jag skriva om Lakrits, inte ett ord om Guinness! Vi, Buster, Kerstin och jag, samt fyra hundar drog iväg på en minisemester. Delvis för att tävla på Ockelbo Bk, delvis för att resa i kända trakter. Gysinge, Årsunda och Sandviken med skogarna på vägen, helst ett strålande höstväder och sen tävlingar i Ockelbo. Nu vart det inte riktigt så... vi fick ju ide´n att besöka Haglövs Outlet i Avesta, så istället för alla fina vyer på vägen åkte vi en jättetråkig trist väg till Avesta. Outleten var helt urplockad på herrsidan så det vart ju en miss. Nåja vi hade ett jättefint väder iallafall.

Efter en stughyrningsnatt som var riktigt trevlig i Åmot utanför Ockelbo, startade ett strilande kallt regn som fortsatte hela tävlingsdagen, kanske inte riktigt som vi önskade, dessutom hade Vilja börjat löpa så jag fick försvara Sörmland själv.

Jag kan verkligen rekommendera Ockelbo Bk, vilken fin stuga! och väldigt trevligt bemötande. Att det regnade kan ju inte ligga Ockelbo Bk till last.

Nu var vi bara tre till start i elitklass, tävlingar som för Lakrits började bra, tio och nio på gruppmomenten, toppen. Men sen... fria följet... Lakrits har ju pipit och gnytt förut mer eller mindre, nu skrek han, t.o.m. skall några gånger under fria följet så jag blev nog mer full i skratt än förtvivlad. Resten gick hyffsat med en del tior fram till vittringen som gick helt fel, han röjde bland pinnarna, otroligt. Nu påpekade jag ett tekniskt fel i utförandet, mest som tävlingsledare än tävlande, för Lakrits gjorde det så jättedåligt att det var kört tyckte jag. Domaren och tävlingsledaren insisterade att jag skulle göra om momentet och det vore ju dumt att inte ta chansen. Andra försöket var mycket bättre, vi nollade dock igen för Lakrits öppnade munnen över pinnarna, men visst, en annan domare hade kanske godkänt. Fast det kanske var mest rättvist så här. Så ännu ett andrapris, inte så kul men inte mycket att göra.

Detta gnällande och pipande!! Vi fick ju en femma idag av en snäll domare. Nu står det i reglerna att hund som skäller eller gnäller ihållande skall underkännas! Fast det är väl underordnat, varför gnäller han? Bara i fria följet och bara med kommendering?

Samtidigt är det ju ett spännande problem.. mest irriterande är kanske att jag inte kommer på en bra lösning?

Han gnällde mer och mer under förra året, så under vintern tränade vi på med vanlig träning och utan kommendering. Efter ett tag vart han tyst, vilket han fortfarande är.. under vanlig träning utan kommendering. I slutet av vintern började vi införa kommendering i bakgrunden som inte var kopplad till oss, mer som bakgrundsljud. Så fungerade det för att sen fungera rätt bra på försäsongstävlingarna och faktiskt på SM.

Sen har det snabbt gått utför på de två tävlingarna som vi gjort efter SM för att nu kollapsat helt, även på träning med kommendering gnäller han, t.o.m. om jag säjer kommandona.

Han gnäller bara i fria följet, inte ett ljud i övrigt, inte ens i Z:at som följer direkt på fria följet.

Hundar gnäller väl ändå för att få något, mat eller trygghet, antar jag, valpen gnyr och gnäller för att påverka tiken och då hundarna lär stanna i valpstadiet i hög grad kan man tänka sig att dom fortsätter att gnälla för att påverka omgivningen. Länge har jag trott att han försökt påverka mig att få belöning, en belöning som jag försökt att göra så variabel som möjligt och alltid lugnande, nästan iallafall.

Fast det är klart, kommendering är kopplat till ingen belöning, framför allt för att vi tränar mycket ensamma. Vi har fösökt att kommendera med variabel belöning då vi har hjälp och visst gnyr han mer då fast under hyffsad kontroll.

Eller är det ett helt annat problem? Det är ju så renodlat att det borde gå att förstå? Hjälp!

Vardag med Lakrits och Guinness

Jag känner att det är hög tid att skriva något.. jag vet inte riktigt om vad så detta inlägg får väl bli om ingenting? Tandskadorna på Guinnes verkar ha läkt, det är svårt att se för Guinness har blivit lite rädd för mej. framför allt om jag närmar mej hans mun eller nos, så jag både vill kunna kolla hur det ser ut samtidigt som jag måste bygga upp förtroendet med att kunna ta i honom. Lite krångligt Fast han far runt som en galning och biter i allt och alla så ont verkar han inte ha.

Lakrits då? Helt plötsligt har han gått upp några kilo, utan jag riktigt märkt det, nu får det bli mindre mat och mer spring. Vi tränar på, tyvärr eller kanske väntat så blir det lite splittrat med Guinness som också skall ha sitt. Fast annat var ju inte väntat, har man två hundar så blir det så. Jag tänker på alla som har ännu fler hundar. Jag har iallafall anmält oss till några tävlingar framöver, vi får se hur det går.

Helt plötsligt vart det också väldigt mycket annat att göra, tävlingsledaruppdrag, hjälpinstruktör och faktisk har jag en egen liten tävlingslydnadskurs, jättekul. Men som sagt mycket blir det.

Vardags Guinness...

Vardagslunken början infinna sig, Guinness är nästan rumsren nu... hoppas jag...iallafall om jag ser att han går till dörren. Det var nog en vecka sen han kissade inne. Fast man ska väl som vanligt inte ta ut någon seger, återfall kan det väl bli.

Värst är kanske att han blivit lite rädd för mej, det blev lite mycket tjuvhållande hos veterinären, har man problem med tänderna så måste faktisk veterinären få titta i munnen. Så ibland kommer han på att det är lite läskigt att jag tar mot nosen. Vi får jobba bort rädslan lite försiktigt.

I helgen hade vi lydnadstävling på klubben både lördag och söndag, för vår lilla klubb, Hölö Mörkö Bk, var det speciellt kul att det var tio som kom till eliten, hälften dessutom SM deltagare, jättekul! Jag som tävlingsledare hörde inga klagomål direkt utan de flesta verkade tycka det var ok. Tage Hjelm vann med fina 304 poäng! Grattis!

Träningen då? Jo vi försöker väl traggla på, delvis försöker jag få en balans mellan hundarna, Lakrits ska ju ha sitt och Guinness ska helst vara tyst i bilen när det inte är hans tur. Lakrits kommer lite åt sidan, å det känns ju inte bra, fast det visste jag ju att det måste bli. Den lille måste ju få sin tid och det kan ju ta en stund, inkallningen är ju inte av högsta klass om man säger så. Mest kämpar vi på med grundövningar, sitt ligg stå med lite stadga vartefter, mycket ögonkontakt blir det också.

Nu infinner sig en av dagens höjdpunkter, Lakrits sover i soffan och Guinness ligger och slappar i fönstret, kollar lite på bilar och bussar, ganska skönt faktiskt, det ger lite hopp om framtiden.

Guinness utan tänder!

Nja, utan huggtänder i alla fall…. Vi var på efterkontroll i fredags för att kolla hur läkningen gått, tio dagar efter tandutdragningen. Jag fick se foton från förra operationen och det var ingen rolig syn, inflammationen hade verkligen blommat ut, varet kom ut på flera ställen så det var i hög tid för operation. Risken är tydligen att tandanlagen skadas på de nya tänderna. En påtaglig risk, hörde om en valp på klubben som fått en tand där pulpan ligger nästan framme och måste skyddas av en plastlagning efter att haft en inflammerad tand. Så vi får väl se, det är ju inget man kan göra nu i alla fall.

Som en test på handlingskraften visade det sig att en av de undre huggtänderna också hade slagits av, med en synlig kanal ner i tanden. Veterinären som just gjort förra operationen reagerade direkt att vi måste få bort tanden. Jag tänkte kanske, trots vad som hänt, att låta tanden vara kvar för det är ju bara någon eller några månader tills den trillar bort av sig självt. Men klokast kanske att ta bort den, inflammationer är inte att läka med.

Så klockan åtta på morgonen idag var det inlämning av dagens operationspatienter, Guinness lika glad som vanligt, han bara måste hälsa på alla. En kattägardam kom faktiskt fram och tackade, Guinness hade gjort henne glad hela dagen tyckte hon.

Nu ringde dom just och talade om att han vaknat, så om några timmar kan jag hämta honom. Nu lät jag tandkirurgen bestämma om att ta bort den sista huggtanden också, den har väl ingen större överlevnadschans som ensam huggtand. Det får räcka nu med veterinärbesök.. dessutom har jag inte råd att hålla på så här! Men personalen tyckte likadant, så dom tog båda nedre huggtänderna.

Mitt fokus ligger tydligen nu på att besöka veterinären… under tiden har Lena Pettersson med Kryddan kämpat på Bruks SM på Axevalla. Nu gick det kanske inte så bra SM tävlingsresultatmässigt, men som jag med min femtioförsta SM placering tycker… man är ju för tusan femtioetta i Sverige och det duger gott åt mig. Jag hoppas Lena tycker så också om sin placering!

Stort grattis till Leif o Kiwi som nu ligger jättefint till i lydnadstoppen inför nästa års Lydnads SM, tre resultat över trehundra poäng! Snyggt jobbat! Kerstin med Vanja har LPII, grattis! Grattis till ett första pris i eliten med Vilja också! Nu är det bara ett kvar till championatet!

Stort grattis till Ann o Ice som nu är uppflyttade till elit spår med Ice! En mycket efterlängtad uppflyttning törs jag nog säja!

Jag hörde också från en säker källa att det är en ny valp på gång till familjen Rosenberg! Grattis till det också! En Kippan valp, ska bli jättekul att följa.

Att knyta an....

Båda hundarna ligger och sover i soffan och allt är bara stilla, man vill knappt röra sig. Men så är det mer och mer, stunderna med lugn finns där och man får vara rädd om dom.

Odds matte skrev att det kan ta lång tid att knyta an till varandra, valp och människa. Det stämmer väldigt väl, åtminstone för Guinness och mig. Hela första tiden var det bara Lakrits som gällde för den lille, så fort Lakrits rörde sig så måste Guinness dit. Höll jag honom uppe fick han fnatt för att komma ner och ute, helt hopplöst. Men nu händer något, på morgonen är det jag som gäller först, en riktig lycka att komma ur buren och fakstiskt, det är mig han vill till först, rätt häftigt!

Dessutom buren, för han ligger i bur på natten, fungerar helt suveränt. På kvällen när allt går ner i varv efter sena maten går han faktisk in och lägger sig i buren med öppen dörr... klart att han kommer ut och kollar om jag eller Lakrits gör något speciellt, men han ligger gärna där. Sen sover han till sjutiden på morgonen utan ett enda knyst, jag kan ta ett varv, klä på mig och hälsa på Lakrits och han ligger helt stilla och kollar bara! Men sen är klart när han kommer ut är lyckan total.

Tänderna eller frånvaron av tänder läker jättefint, han ömmar inte längre och har fått sin gamla hyffsat smala nos igen. Återbesök nästa torsdag för kontroll. Bäst var nog ändå att veterinären ringde dagen efter tandutdragningen för att höra hur det var med honom!

Tandlös Guinness

Jag var iväg och hämtade Guinness sen eftermiddag. Guinness hade skött sig fick jag reda på, charmar alla med sitt framåt sätt. Han hade blivit sövd och röntgad. Båda övre huggtänderna var inflammerade så dom togs bort. Det var en rejäl inflammation så det finns en viss risk att tandanlagen blir förstörda men vi får se, som sagt han ska ju inte ställas ut även om det bästa är om allt är ok. Nu ska vi tillbaka om tio dar och kolla att inflammationen har gett sig resten får visa sig.

"Han blir nog trött ikväll och sover mycket efter vad han varit med om" var det sista vi hörde från veterinären.... Ha! Som han far runt ikväll tror jag att han vilat för mycket idag snarare!

Guinness sjuk och tävlingar i Skultuna

Tur att jag har mycket tid nu… Guinness började bli riktig fin, han var inte alls bråkig och sov rätt mycket, dessutom säger han till när han vill ut och kissa. Det gick ju lätt detta, fast lite snabbt bara? han är ju bara tre månader. Han bråkade inte så mycket med Lakrits heller, lite raljerande sa jag att han måste vara sjuk… och det var han!

Han blev rätt tjock om nosen och man fick inte röra den, han låg och gnydde så något fel var det, dessutom med symtom som jag nämnde tidigare. Jag funderade mest om en reaktion på något bett av något slag. Men sen syntes det att det var övre hörn/huggtänderna som måste vara problemet.

Så det var besök på Animalen, vårt djursjukhus här i Södertälje och mycket riktigt, övre båda hörntänderna var avslagna och vilket visade sig inflammerade upp i nosen. Nu var det fredag em. och svårt att göra så mycket utan att hamna på Bagarmossen, man aktar sig om det inte är mycket nödvändigt. Vi kom överens om behandling med Metacam och antibiotika över helgen och fortsatt behandling på måndag.

Så behandlingen på måndag börjar med sövning och röntgen och vidare behandling efter vad det visar, vi får se. Inte roligt alls. Direkt efter första dosen gick svullnaden ner och han blev mycket mer aktiv, inget gnyende och fullt krig med Lakrits.

Så det fanns inte mycket skäl att avstå resan till Skultuna och kvällstävling ihop med nio andra ekipage, med en viss övervikt till Kelpiemaffian.

Jättetrevligt att komma dit, klubben är lite av hembygdsgård och väldigt välkomnande, trevligt bemötande och väldigt billigt kaffe och hamburgare å så.

För oss var det första tävlingen efter SM och mycket stök med vår nya medlem i familjen, jag vet inte om det duger som ursäkt för bra gick det inte. Eller egentligen ganska bra fast en lite klurig bana med en domare som låg lite lågt i bedömningen, de två bästa vann på 280 något tror jag och det är lite lågt som sagt. Vann gjorde Ann Svenson med Fia Friends Rina Rivig med ett jättesnyggt program.

Jag vet inte om det var medvetet av tävlingsledaren men det var en klurig bana som sagt, konskicket för rutan t. ex. var rätt in i en lite lägre stående sol, dessutom mot bruksstegen. Vittringen jäms och nära hopphindret och svårast, dirigeringsapporten med en nedförsbacke där hunden antagligen bara såg konen och inte apporterna. Apporterna dessutom ”felvända” några meter framför publiken med sina hundar, det enda stället på hela banan där folk satt.

Svårt men utslagsgivande, vi lyckades tappa poäng på en missad position i zetat, trubbel med konen i dir. apporten där han ville springa förbi och en seg fjärr med dubbelkommando. Så inte ens första pris och en sjätteplats av nio.

Men som sagt en riktigt bra domare som höll ner poängen och en lite klurig bana, en bra genomkörare som man får lägga till handlingarna.

Mycket trevligt att träffa folk med en del diskussioner av regler i olika moment, riktigt nyttigt.

Kan valpar vara ledsna?

Guinness har nog fått tokspel… full galopp genom vardagsrummet, in i sovrummet, upp i sängen. Tvärvändning så sängkläderna far, jätteskutt ner, vilt sladdande ut i vardagsrummet igen, anfaller Lakrits genom att springa över honom. Lakrits biter ifrån, full fart upp i soffan så kuddarna far, vild galopp ner igen, trampar på Lakrits, biter Lakrits, munfäktar med Lakrits, Lakrits biter ifrån, Guinness skriker till men tar några varv till, in i sovrummet, upp i sängen....

Jag fångar honom mitt i ett skutt, hjärtat slår, han flåsar och ögonen är alldeles vilda... snälla lugna dig! Lugn... och efter en stund lugnar han sig, jag stryker honom över ryggen och han kommer till ro...

Jag släpper ner honom på golvet och han lommar bort till balkongdörren, kryper ihop och somnar.

Fast det känns inget bra... är han ledsen nu? Han ser ledsen ut, eller ensam kanske? Skulle jag tröstat mer?


Fast sen kommer han och kryper ihop vid mina fötter och somnar om och då känns det mycket bättre.

Guinness tre månader

Så har det gått en hel månad, eller fem veckor rättare sagt med den lille vildingen. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Läget är som förrut, fast möjligen att Guinness blivit mer fäst vid mig, han är riktigt kärvänlig, jättelycklig när vi går upp på morgonen och det är rätt häftigt.

Träningen är riktigt rolig nu, han har verkligen tagit till sig klicker och bjuder till, jättekul. Sitt och stå samt springa runt hink, ögonkontakt och inkallning är väl det vi gör. Ska prova Christinas apporteringsövning nästa gång. Kampa är nog roligast, att komma tillbaka med leksak kanske mindre roligt.

Lakrits då? Jodå vi tränar på, kanske inte så långa pass utan jag försöker få till att Guinness ligger lungt i bilen utan skrik och skällanden, så jag varvar träningen mellan hundarna.

För att få ett fokus har jag anmält till tävling, det blir Skultuna om drygt en vecka. Så nu får det bli fokusering på Lakrits med ökande kommenderingspass å så. Lakrits känns ganska bra nu tycker jag ändå. Vi har inte krånglat till det utan harvat på i vår ensamhet. Det känns som det fungerar bra att ha en stabil trygg grund att stå på med fasta rutiner. Det hindrar ju inte att vi filat på en del moment, lagt in en del störningsträning genom variationer i momentupplägg men grunden hela tiden att det skall vara upprepningar av upplägget. Vi får se, det blir sällan som man tänkt sig.

Ännu en valpvecka har gått...

Ännu en vecka med Guinness har gått och något som liknar vardag har inträtt, Lakrits börjar vänja sig med den lille och viftar på svansen när dom ses på morgonen. Det är ett fasligt springande ut, jag klarar en gång i halvtimmen nu men under lek behövs det oftare, då ger jag upp och siktar på nyinköp av mattor när Guinness kan klara sig som en normalt kissande hund.

Vi försöker av nämnda skäl vara ute så mycket som möjligt, det blir mycket på klubben med staket och en miljö som passar en liten valp. Skogen och stranden en hel del, svårt att hålla igen på springandet bara, Lakrits går ju aldrig utan det är ju full galopp hela tiden och det kan ju bli för mycket för en liten valp. För det är ju så att den stora spännande förebilden för Guinness är Lakrits, han är inte riktigt nåbar när han försöker följa Lakrits.

Vi kompenserar förstås det med så mycket egentid som det bara går, lättare klickerövningar och mycket inkallning. Ögonkontakten gillar han skarpt, sitt fungerar också bra.

Just har han somnat med nosen nedstoppad i min ena sko, luktar väl gott där kan jag tänka, med ett inslag av kiss från missade kissfläckar. För visst är det ett fint sätt att hitta nya kissfläckar, man trampar i dom.. dessutom just när man är lite glad för att det har fungerat någon timme eller så.

Men vi kämpar på, veckan som kommer blir det mycket bilåkning, kanske lite båt också. Miljöträningen ligger lite efter så det får bli prioritering nummer ett. Nu får det bli mer ut bland folk, båtar som sagt och vad vi stöter på. Det är jättekul att se hur han reagerar för nya grejer, först blir han lite rädd sen måste han fram och undersöka det konstiga. Alltid dessutom med ett öra bakåt för att höra vad jag säger.

Hjälp...

Jag hade ingen aning om att en valp kissar så mycket, har inget minne av att Lakrits kissade så här? Fast då bodde vi i villa, nära ut och lättare att hantera på alla sätt. Nu är det lägenhet med tre trappor upp.. och ner. Man säger ju att han ska ut efter att ha sovit, ätit och lekt. Fast alla gånger mellan då? Ja,ja, valptiden är kort, sett i ett större perspektiv.

Annars går dagarna, vi försöker ha lite olika aktiviteter varje dag, stranden en dag, skogen en annan. Vi har varit en del på klubben och mest lekt. Lekarna blir mest att lägga lekgrunder med kamp och hämta kastgrejer. Kampa är roligast, hämta bollar inte fullt så roligt. Lite inkallningar blandat med namninkallningar och klickerövning.

Guinness och Lakrits börjar finna varandra lite bättre, Lakrits viftar t.o.m. på svansen när dom ses på morgonen. Guinness får lukta på Lakrits och söker sig närmre varje dag. Det blir nog bra detta.

Nu har det snart gått två veckor, så jag kommer att öka miljöträningsbiten, hittills har det mest varit skogen och stranden. Guiness råkade simma vid ett tillfälle, nu går han i till magen och visar ingen rädsla alls.

Nu får det utökas lite mer, ut lite mer utan Lakrits som stöd. Med Lakrits hade jag en lista på alla olika saker en valp behöver möta, det får väl bli så nu också.

Fast jag känner trycket att få med allt, både i miljöträningen men också att få grunderna rätt i träningen. Det är ju en så viktig tid detta, valp och unghundtiden. Sen är det svårare med två hundar, en hund är mer fokuserad på en själv, nu är det Lakrits som gäller utomhus. Det märks hur viktigt det är att få egentid med båda hundarna.

Borderness Guinness dag 1 - 4

Nu har värsta paniken lagt sig, första dagen undrade jag lite vad jag givit mig in på.. sylvassa tänder, kissade  i ett och var lite terror för Lakrits. fast Lakrits fräste ifrån och när jag gjort det också, för han biter rejält med sylvassa tänder, blev det faktiskt bättre. Han är riktigt lyhörd för omgivningen. Sen visade det sig att han gärna sover sex - sju timmar på natten utan krångel och då är han förlåten.

Vi har haft ett lite miljöprogram varje dag, litet bara, klubben, stranden och skogen. Stranden var kul tyckte han, det råkade bli ett dopp när han for efter Lakrits, så simma var inte nåt problem alls. Skogen var ett riktigt äventyr det med i blåbärsriset.

Lekövningar på  klubben, riktigt korta med belöning för ögonkontakt, kul tycker han.

I helgen har det varit Skärgårdskuppen i Nynäshamn, "alla" var där så det hade varit jättekul att titta på, men han är för liten och det är svårt att fokusera på annat än den lille.

Stort Grattis till Ann med Ice som gjorde jättefina resultat, 295 och 295,5 de båda dagarna verkligen snyggt och man ska veta att det var mycket kompetenta domare båda dagarna. Dessutom har Ann nu en jättefin grund för SM 2013, ett bra resultat till så är dom säkra för start nästa år.

Nu måste jag rädda mina skor....

Borderness Guinness

Får jag presentera.... Borderness Guinness 8 veckor, flyttade in hos oss igår.

Guinness, hane med mamma Miloo och pappa Dombäcks Lot, alltså mycket vallning och lydnads meriter. Jag hoppas ju på att han ska bli en lydnadshund med stor kapacitet att valla, vi får väl se... dom säger att det beror på föraren också?

Fast nu undrar jag om det inte finns Piraya gener i honom också, maken till vassa tänder har jag inte sett på länge, var Lakrits så här också?  Det blir lite utmaningar, att få en valp rumsren när man bor i lägehhet är första prövningen, men fler har ju klarat det, så  det ska väl gå. Sen är det resten av resan, jättespännande.

Lakrits gillar inte riktig läget, valpen får inte riktigt komma nära, då fräser han ifrån. Vi får hoppas att han veknar när han inser att han fått en lekkompis

Lite SM statistik..

Jag har i efterdyningarna av SM försökt komma in i vanliga träningen igen och det går väl så där. Jag har lite svårt att släppa att vi nollade fjärren, så onödigt.

Utöver detta har jag kikat lite på statistiken kring kvaldagen och finalen, man säger ju att det är ”bara” BC som kommer dit och att det är ”jättekul” att andra raser är med i toppen.. men hur var det?

I finalen var det femton hundar som tävlade, de femton som fick till det bäst under kvaldagen, dom fick dessutom ta med sig sina poäng från kvalet.

Av dessa femton var det elva BC, lika med 73% och fyra andra hundar (fyra raser), 27%.

Under kvalet var det av sextio hundar 62% BC resp 38% (tolv raser). Lite intressant, ju svårare ju fler BC.

Jag tyckte så där subjektivt att det såg ut att vara fler män än vanligt som tävlade kvalet, hur var det med det? I kvalet var det 87 % kvinnor och 13 % män, känns som bättre än normalt på tävlingar. Fast sen i finalen gick det åt fel håll (ur jämställdhetssynpunkt) 93 % kvinnor och 7 % män (man).

En intressant sak kunde vara åldersfördelningen av de tävlande, men det kan inte bli till min fördel så det lägger jag ner.

Men åldersfördelningen av hundar då? 50 % av finalhundarna var sex och sju år, ingen äldre men två var så pass unga som tre år.

Men en intressant sak kan ju vara tik eller hane? Jag har fått för mig att tikar är lite "lättare", att dom vill ”vara till lags” lite mer, hanarna är mer utåtriktade och svårare, men starkare kanske, vad vet jag.

I finalen var det tio tikar lika med 67 % och fem hanar, 33 %. Däremot en hane som vann SM med en tik på andra och en hane på tredje plats. Intressant.

Helt klart att BC är helt outstanding som ras, ingen annan ras har så många deltagande hundar, som mest Golden med fem stycken följt av Kelpie och Tollare med tre var i kvalet.

Fast förstås, det var ju en av de andra raserna som vann, en Working Kelpie...Grattis Maria Brandel med sin Ylle!

51:a lydnadshund SM 2012

Nu är det över, ett till SM avklarat. Först måste jag gratulera Maria Brandel med Ylle som försvarade SM guldet från i fjol på ett strålande sätt! Fantastisk fint gjort.

Av Bordernesshundar kom Ann med Ice bäst med en 26:e plats, också det fantastiskt fint resultat med den press som SM innebär. Leif med Kiwi tog en 39:e plats och Lakrits fixade en 51:e plats.

Lakrits och jag fick startnummer 36 vilket gav en starttid vid fjortontiden, lång väntan blir det, vi hade gruppmomenten vid sju på morgonen. Sista hund gick vid femtiden tror jag.

Vi fick:

Platsliggande: 8, 8 (Sakta ner, extra kommando upp)

Sittande i grupp: 10, 9,5 (Ändrar ställning)

Fritt följ: 5, 5 (pos före, sent sättande, pendlar, växlar pos. Släpper

vid sidoförflyttn. Extra kommando, yvig, tränger)

Z:  8, 8,5 (pos före, nosar,växlar pos.långt fram)

Rutan:  8, 8 (tvekan, nosar)

Vittring:  7, 6,5 (flyttar föremål, föraren tar pinne väl hastigt, tugg)

Fjärrdir:  0 0 (missar stå skylten, flyttar framåt)

Inkallande:  7, 7,5 (för många steg vid stå skylt)

Dir app: 8, 8,5 (tempo till kon, avslut)

Hoppapp: 8, 7,5 (slarvigt upptag, bättre avslut önskas, ojämt tempo)

Summa: 214,5 poäng. Fast mest nöjd är jag att få femmorna på fria följet, 7,5 var standardresultat tror jag, så skalan var nerflyttad, kanske att någon fick en nia. Mest missbelåten var jag över nollorna på fjärren. Fjärren är ju normalt rätt säkert men jag blev överrumplad att skylten var så långt åt sidan. Efteråt förstår jag att man måste memorera skiftena så att man har fokus på hunden.

Men i det hela så var det helt ok, vi är 51:a lydnadshund i Sverige 2012 och det kan ingen ta i från oss!

Hårdträning inför SM...

Jag och Lakrits var ju med i SM 2010, så mycket mer om det behöver väl inte sägas.. Men en lärdom fick jag och lovade jag mig och andra att inte göra om inför eventuella kommande SM, jag skulle inte förändra träningen, utan köra på på det sätt som givit oss möjlighet att kvala till SM.

Jag har i hela Lakrits tävlingskarriär haft jättesvårt med boll och kampbelöningar, jag klarar helt enkelt inte av att hålla kvar kriterier och hålla Lakrits under kontroll utan det spårar ur. Samtidigt inför dessa SM starter har Lakrits börjat tappa sitt härliga steg som givit mycket goda betyg, så behovet att höja farten med leksaker har varit lockande. Han har ju också blivit äldre, han fyller sju i sommar, så han borde ju ha lugnat sig så att det går att belöna med kastsaker... men 2010 provade jag det, kastade framåt och bakåt och hit å dit efter alla konstens regler. Dessutom tränade vi på kommendering i tre ringar med SM momentordning, med plastband runt som markering och på konstiga platser med mycket folk, jättetoppen! Bara det att hela Lakrits lydnadsprogram totalhavererade, kvar var en osäker pipande hund som var rätt rädd för plastband. Aldrig mer sa jag då, jag fortsatte med det vanliga programmet och efter lång tid var vi ikapp igen.

Nu lyckades vi kvala in till SM igen under våren, vinterträning med bara lite kommendering och mycket stadga i programmet gjorde att Lakrits har varit nästan tyst under tävlingarna och trots allt har vi fått ihop rätt bra poäng.

Så närmar sig SM igen... och hur tränar vi? Jo men visst måste vi träna på konstiga platser med mycket folk, man behöver absolut träna med annan momentordning och plastband runt ringarna. Visserligen var det inga plastband förra året tror jag men för säkerhets skull...

Dessutom har det varit lockande att leka fram ett bättre fritt följ med just leksak, han blir jätte på och får en bra position, ibland iallafall.

Hur har det gått? Återigen åt skogen, han piper, han har ingen aning om moment som vittringen och kan inte riktigt sitt och stå... En vecka kvar och missmodet sprider sig kan jag lova. Dessutom är det inget roligt alls..för någon av oss.

Så denna sista vecka inför SM ska vi bara ha kul, bara leka på plan och bara godisbelöning, sen får det gå precis hur som helst, vi skall vara med och det skall vara roligt, vi skall ha kul ihop! Sa inte Carolina Klyft just så?

En som sammanfattar dessa träningsproblem är min fd. klubbkompis Benny Hellis, http://hem.kennelinfo.com/mizty/blog/category/all/ han gör det på ett jättebra sätt och jag kopierar helt enkelt hela hans blogginlägg (jag har fått lov!!)

"Vi går mot nya höjder

Jag har lätt för människor som visar medkänsla. Och tvärtom. Speciellt gillar jag dem som engagerar sig i Mizty och mitt fria följ; dels för att ämnet är så smalt, dels för att de aldrig får cred för sina goda råd, eftersom någon synbar positiv förändring inte synts till på tävling under de senaste fem åren, fast jag utan undantag anammat samtliga råd.

Du ska gå fortare, du ska gå långsammare, du ska vara gladare, du ska vara mer bestämd, du ska ge mjukare kommandon, du ska ge skarpare kommandon, du ska titta rakt fram, du ska hålla ett öga på hunden, du ska svänga med armarna, du ska hålla armarna still, du ska belöna med leksak, du ska belöna med godis, du belöna bakom hunden, du ska belöna framför hunden är ett litet urval av de råd jag fått av vänner och betalda instruktörer på kurser och privatlektioner.

Eftersom inget råd har gett resultat har jag svårt för att vara tacksam för något speciellt men jag gillar alltid det senaste rådet, för jag tror alltid att detta ska lösa alla våra problem en gång för alla. Och oftast tar jag ut segern i förskott och går och ler över att jag äntligen hittat något som leder till framtida framgångar. Kan faktiskt i mina tankar på bussen eller i bilen se hur vi briljerar på lydnadsplanen. Bilder som krackelerar när jag sedan testar tipset på nästa träning.

Bara för att jag gjort 150 starter med Mizty drar många den förhastade slutsatsen att jag är utrustad med ett enormt tålamod. Så är det inte när det gäller träning, för ett nytt råd eller tips får inte många chanser hos mig. Jag gillar snabba resultat, helst utan att behöva anstränga sig. Oftast prövar jag två eller max tre gånger och går inte Mizty ett perfekt fritt följ då så överger jag detta råd och börjar istället att leta efter andra lösningar. Och nu har jag fått ett råd som jag verkligen tror på, nämligen att ta kortare steg och oftare. Ett helt revolutionerande tips för när jag tränat löpning är ju mantrat längre steg och oftare.

Har inte vågat testa tipset i skarpt läge men mina tester utan hund fungerar väldigt bra. Genom att ta korta steg ofta får jag automatiskt en rak hållning. Det känns som att ha en pinne i ryggen och nu förstår jag varifrån uttrycket ”pinnar på” kommer. Som Jacques Tati men med korta steg. Det enda som oroar mig nu är regelbokens skrivning om ”normal gång”. Efter några år på lydnadsplanen så vet ju både domare och publik att ”normal gång” för mig är att lufsa omkring med krökt nacke och släpande ben. När jag nu på nästa tävling i Tierp kommer utsprättande med en hållning och takt som matchar Malin Dertell kommer de säkert att ge mig betyg 0 för ”onormal gång”.

Bättre kan det inte uttryckas tycker jag

Valpbesök

Det känns lite avslaget får jag lov att säga…. Det hade varit roligare med bra resultat från Sörmlands DM, 219,5 poäng är inte bra, det är till och med för lågt för att få svagheter belysta… det är ett riktigt s…tresultat om jag får säga det. Dessutom skulle det vara bra att veta varför, av sju SM hundar var det väl bara en som gjorde ett hyffsat resultat, så många bra hundar gjorde dåliga resultat, det måste finnas någon förklaring…. Men vad?

De tuffa, Ann med Ice och Leif med Kiwi kastar sig ut i hetluften igen helgen efter, tre dagars stortävlingar i Bro Håbo med massor av tävlande, alldeles för vågat tycker jag, men man kan ju se det som en bra test och för att få lärdomar inför SM. Fast jag lutar åt att det är en bra åsikt om det går bra… och mindre lyckat om det går dåligt, visst får man insikt om svagheter men klarar man det mentalt så här nära? Jag vill nog ha positiva vibrationer så här nära får jag lov att säga, men det är min åsikt och som sagt de är tuffa dessa två ekipage, och som dom säger ”det som inte dödar det härdar”. Nu blev resultat från tävlingarna blandat så vi får hoppas lärdomarna blir bra.

Lakrits och jag åkte till Gävle och hälsade på valparna, G-kullen istället, fyra veckor gamla och precis uppe på benen, korta stunder sen ville dom sova eller äta. Jättespännande att veta att en ska dela vårt liv snart.

Fast den stora behållningen, det som var riktigt häftigt var att träffa några ur fjolårskullen. För det är ju ett fantastiskt fint läge som valpköpare, det är samma tik och hane till denna kull, min kull. Hur ofta händer det? Så H-kullen som är 18 månader nu och som snart skall göra sitt MH, flera av dom är ute på tävlingsbanorna.

Hur är dom då? Hanni som är kvar hos Christina och Halvan (Chip) var med på Gävle Bk för ett träningspass och jag blev verkligen imponerad, vilken fart, vilket lugn och jättesociala. Precis så sociala som en Borderness hund kan vara, inomhus är Hanni hur lugn som helst, lite av samma resning och integretet som Lakrits har.. eller kanske som alla BC har? Ute i träning, jätttesnabb med fina moment, de moment som är tränade. Halvan som har LpI och skall starta tvåan, var lika fin med massor av livsglädje på plan. Underbart.
Fast jag vågar inte ta ut för mycket, kan man se G-kullen som en fortsättning på H-kullen? Jag kan för lite genetik för att tro och hoppas för mycket, dessutom är de flesta valparna egna individer utan någon garanti, vi får se.

Distriktsmästerskap i Sörmland 2012

Så var det avklarat… 2012 års DM i lydnad för Sörmlandsdistriktet, femton deltagare, av dom sju SM ekipage. Tävlingarna hölls på Södertälje Bk med en viss regnrisk på morgonen som övergick till en superfin dag.

Hur det gick? Helt åt skogen, sämsta resultatet hittills för Lakrits och mej, rätt dåligt för Kiwi och Ice och även för de flesta andra, jag tror inte jag sett så många nollade vittringar på en elittävling, jättekonstigt?
Tage Hjelm med Sissi vann med ett riktigt fint program, Camilla Johansson tvåa och Madeleine Daleo trea, hemmaklubben gjorde det bra. Dessutom med Ida Jansson på en fjärde plats, riktigt snyggt!
Men resten, av de sju SM ekipagen så var det väl bara Camilla som presterade, rätt låga poäng även för de som kom runt utan nollor.

Tage gjorde det bra, annat är väl inte att vänta, nu har Tage grundat med två hyfsade resultat för SM 2013, grattis!

Fast man får ta det som en väckarklocka, aldrig ta något för givet! Efter vinterns ridhusträningar där vi ofta tränar gruppmoment så har ju sittandet och liggandet i grupp fungerat klockrent, nu efter ett antal tävlingar så börjar det falla sönder. Nu lade sig Lakrits precis när vi gick tillbaka, så vi fick börja med en femma där, inte så bra. Sen en femma på dirigeringsapporten där han ville strunta i koncirkeln och det blev en faslig massa kommandon för att få in honom. Sen som sagt en nolla på vittringen, han går ut och tar apporten riktigt snyggt men blir tveksam och står och tittar på mej med pinnen i mun, efter en stund när jag försökt med diskreta rörelser att det är rätt så säger jag till för att han inte ska tveka nästa gång, han kommer då fast i.o.m det så blir det ju noll. Man får inte påverka hunden vid pinnarna. Fast i efterhand hade det kanske varit bättre med att sprungit bakåt för att visa att det var rätt, jag vet inte riktigt men noll vart det.

Så 219,5 poäng, troligen det lägsta vi haft i elitklass, vi får hoppas att det bara blir bättre nu!

Kerstin och Buster då? Efter trasslet med Viljas röda kort på Botkyrka sist så känns det tufft för Kerstin att ställa upp igen på en tävling, kan man inte riktigt lita på hunden så blir väl nerverna lite spända. Å andra sidan gick det ju jättefint för Vanja på Hölö,s tävlingar sist, det borde jämna ut sig kanske? Nu ska jag inte skvallra egentligen men Kerstin och Buster försökte gömma sig på en mindre tävling i Nora för att testa Vilja utan att väcka uppmärksamhet. Vanja fick ett fint första pris igen så nu har dom alltså två första pris på två tävlingar! Grattis! Förlåt Kerstin att jag skvallrar så här, men Vilja fixade ett rött kort igen! Inte alls bra för nerverna och för att lita på hunden i fortsättningen, något rejält att jobba med helt klart.

Tävlingar på Hölö Mörkö Bk

Den här helgen blev det vila för Lakrits, så mycket vila det blir att sitta i bilen en hel dag när husse leker tävlingsledare hela söndagen. Hölö Mörkö Bk hade lydnadstävling, klass I till III, med 20 deltagare totalt. Kanske inte så jättemånga men bl.a. antalet gör att det blir en trevlig atmosfär, Hölö är ju litet och nära så det blir en trevlig stämning tycker iallafall jag.

Det blev nog en av de bästa klass 1 tävlingarna som jag sett, alla hundarna låg jättefint på platsligningen t.ex. Vi fick också en av distriktets bästa domare till tävlingarna, kunnig, jämn och konsekvent. Dessutom inga överpoäng utan man får vad man ska ha, sen gör det inte saken sämre att han sprider trivsel och med det trygghet bland de tävlande, jätteviktigt, framför allt i lägre klasserna.

Kerstin som övergett sin elithund Vilja för dagen gjorde sitt första framträdande med sin nya BC, Lizzroys Vanja, 1,5 år gammal , en tik med hög charmfaktor. Om jag får ha en åsikt så var hon lite låg kanske, hon kände väl trycket av denna stora dag, debut i skarpt läge, dessutom med kennelmatte och stor uppslutning av ”kennelgroupies” som åskådare.

Kerstin och Vanja gjorde ett mycket godkänt program, kom också på tredje plats med 178,5 poäng! Inte illa alls. Annars blev jag riktigt förtjust i hunden som vann, en korthårscollie som också gjorde debut, debut på lydnadsplan också för matte, om jag uppfattade rätt. Att debutera i lydnadsklass och slå till med 184,5 poäng är stort. Matte var rätt nöjd tyckte jag mig förstå! Hörde något om att det säkert skulle bli fler starter snart.

Klass två var mer normal med någon hund som gick upp, sju deltagare. Däremot klass tre var häftig, en Bullterrier vann med hela 293 poäng, verkligen snyggt. Klass tre är svår, 293 poäng, framför allt med denna domare, det är högsta kvalité.

Så gick den helgen, nu är det bara att träna för DM som går på torsdag. Detta DM i Sörmlandsdistriktet blir verkligen högvärdigt, 15 hundar och jag tror att sju av dom ska vara med på årets SM, rätt häftigt! Ska bli jättekul.

Äntligen!

Äntligen kom beskedet "Vi har härmed glädjen att meddela dig att du är kvalificerad till SM i lydnad 15 - 17 juni i Borlänge. Varmt Grattis och Välkommen!" "Efter genomgång och kontroll av årets anmälningar har det visats sig att du är kvalificerad att delta. Kvalificeringsgränsen blev i år 292,5 poäng." Det är som musik... duktiga Lakrits!

Äntligen kom också valparna hos kennel Borderness, tre hanar och två tikar alla svart/vita och en är min!! Häftigt! Duktiga Miloo! Nu börjar två spännande månader att följa utvecklingen och försöka se vilka typer och vilken personlighet dom har, jättespännande! En stor fördel med denna kull som man sällan får annars är ju att det är samma kombination som förra H-kullen, den kullen är ett år och tre månader något, tyvärr inte höftledsröntgade än men dom kommer att göra MH,t snart. Ska bli mycket intressant att åka på det MH,t för att försöka se hur mentaliteten är.

Miloo är ju tiken och hennes valpar har ju visats sig vara friska och sunda med en härlig mentalitet, sociala och framåt. Dessutom fina meriter på flera. Hanen Dombäcks Lot verkar vara en toppen hund, om man får tro "reklamen" social och trevlig med meriter inom vallningen, "massor" av SM och NM, tom EM, häftigt! Ska bli superkul att bli med valp igen.

Vilken väntan på SM besked....

Usch, vilken väntan! I SBK,s förklaring för anmälningsförfarandet till lydnads SM står det ”Tio dagar efter sista anmälningsdagen kommer alla anmälda få personliga besked via e-post om man blivit ordinarie tävlande eller reserv”. Nu var det tio dagar efter i fredags som var den 27 april och inget besked kommer…. Vad betyder det? Kommer vi inte med ? Eller har dom bara inte fått iväg mailen? Spänningen stiger.

Eftersom det idag lördag var tävlingar på Nynäshamns Bk träffade vi en del andra som också väntar och dom hade inte heller fått något besked vilket var rätt skönt, mailen hade nog inte gått iväg trots allt.
Vi var nio som kom till start med flera riktigt bra ekipage, trevligt väder och fin plan. Man känner sig alltid välkommen till Nynäshamn på något sätt.

Lakrits och jag fick startnummer nio och Ann med Ice fem tror jag. Ann gick alltså före mig vilket gjorde att jag hann se dom. Man kan väl sammanfatta deras program, som publik, att det såg trevligt ut, lite sega sättanden men ok i det hela. Däremot upplevde Ann det som att det var oinspirerat, Ice var inte med riktigt tyckte jag mig höra. Nu kom dom på en tredje plats med 280 poäng något, rätt ok ändå kan man tycka.
Sen fick vi se Nina Svartberg med Skoj som gjorde ett strålande program som vanligt, dom vann också med 301 poäng tror jag.

Lakrits då? Vi kom fyra med 272,5 poäng. Problemet vi haft ett tag att Lakrits på tävling slarvar med uppställningen i konskicket, främst vid dir apporten syntes inget av idag, riktigt bra faktiskt. Däremot ville han inte sätta sig upp, dels i platsliggandet, tre kommandon där. Sen i fjärren fick vi bara en sexa p.g.a att han vägrade att sitta, en missad position och flera dubbelkommandon. Underligt, har inte hänt förut, kanske att han har ont? Jag får följa upp detta.

Efteråt vart det fika på Lövudden med Ann och Christer och Buster, fantastiskt fint, vi satt ute för första gången i år! Rätt mysigt faktiskt.

Språkproblem?

Nu hände det igen, den här gången på thailändska. Vi skulle precis gå in i porten där vi bor, på andra sidan vägen stod en kvinna, troligen thailändsk med en mindre, bulldogaktig, typ av hund. Hunden som drog i kopplet och ville springa över till Lakrits för att hälsa fick sig en utskällning, på antagligen thailändska gissar jag.

Förra gången jag reagerade på detta var det på finska. En dam stod på en parkväg och fullkomligt rasande skällde på sin hund, långa finska haranger, för mig helt obegripligt (jag har inget mot finska, bara det att jag knappt förstår ett ord).

Det är detta som är så häftigt, hundarna som tämligen väl förstår oss trots så stor skillnad i språk mellan hund och människa. Jag som människa har ingen aning om vad den finska damen ville, men något var det som gjorde henne så upprörd på sin hund, trots det ska hunden förstå och gör det till vissa bitar.

I det första thailändska fallet kan jag nog gissa vad kvinnan ville.

Häftigt också, dels av beundran för hundarna som så fantastiskt tycks förstå, trots att dom är en annan ras. Utan att bli för flummig så får man sig en tankeställare hur viktigt det är att vara tydlig och konsekvent i kontakten med hundarna. För det är väl knappast så att hundarna förstår svenska bättre?

Lite häftigt är det!

Vi gjorde det!

Det är inte klokt, man blir nästan religös, vi fick 297 poäng! På de två tävlingar som betydde nåt, de två som var dagarna innan SM kvaltidens utgång ordnade vi till det med de högsta poäng vi haft, det är inte klokt.

Efter gårdagens snökaos med jätteblöta planer och riktigt dåliga förhållanden så kommer vi till Eskilstuna med en strålande fin dag, sol och riktigt varmt, helt fantastiskt. Dessutom en av de trevligare klubbarna där alla önskar en välkommen och med torra fina planer.

Nu kom nio till start, fast det började med ett underligt platssittande i min grupp, tre av fem lade sig, inte ofta man ser det i elit, gruppen efter fick sätta om eftersom en hund gick upp mot en annan. Fast Lakrits satt så fint så. Detta gjorde att några valde att bryta direkt, jag tror att fem gick programmet så det hela tog inte så lång tid.

Lakrits då? Som vanligt ett rätt dåligt fritt följ, fast han var helt tyst! Märkligt, fast han släppte ganska mycket och gick rätt slarvigt.

Betygen då.

Sitt i grupp: 10
Platsliggande: 10
Fritt följ: 7,5
Z: 9,5
Ink.: 9,5
Rutan: 9
Apport dir: 8
Hoppapp: 10
Vittring: 10
Fjärr: 9,5

Summa: 297 poäng

Nu börjar räknadet mot en eventuell SM start, vi får 292,8 med detta resultat och kommer i nuläget på 63 plats ungefär och det skall räcka. Nu vet man inte exakt hur andra har gått de här sista dagarna förrän alla resultat kommer på plats, men det bör räcka.

Så nu får vi se, en spännande tid väntar!

Mycket Borderness i Skultuna !

Borderness på andra och tredje plats på pallen i Skultuna idag! Visserligen delad tredje plats men ändå. Ann med Ice fick 309 poäng och en andra placering sen jag med Lakrits 298,5 på delad tredje plats! Snyggt!

Ann verkade inte riktigt trivas med kvalpoängen kring sextionde plats, en viss osäkerhet finns ju när det är någon vecka kvar av kvalperioden och man ligger bland de sista platserna. Så för att bli säker på SM start gjorde Ann det riktiga, slog till med jättefina poäng och kommer upp bland topp tjugo, inte illa alls och slut på ovissheten!

Tävlingarna i Skultuna med två ringar var en trevlig tillställning, allt gick snabbt och smidigt, lite gnissel kring en grinig tävlingsledare men annars riktigt trevligt. Tyvärr kom bara tretton av de arton som var anmälda, det fanns en risk för busväder men det visade sig vara fel. Eller var det varghotet? Dagen innan hade en bortsprungen Boxer blivit dödad nära Skultuna, med all sannolikhet dödad och äten av varg... Jag tänker rasta lakrits på öppna fält uppåt dessa trakter, för säkerhets skull!!

Lakrits och jag fick gå som sista hund, rätt ok, vi kunde ju kolla de flesta andra och göra det vi är bra på... fika och umgås i kaffestugan. Dessutom var det första parkett, vi kunde följa tävligarna innifrån huset.

Som sagt två ringar med lite omkastad momentordning, riktigt kul faktiskt. Lakrits var rätt snabb i springmomenten och gjorde resten ok, fria följet som vanligt bedrövligt men sen skärpte han till sig.

Ring 1.

Sittande: 10 p
Platsliggande: 10 p
Inkallning: 9 p
Fritt följ: 6,5 p
Z: 9 p
Fjärr: 9 p

Ring 2.

Rutan: 10 p
Apportdir: 10 p
Hoppapp: 10 p
Vittring: 10 p

Summa 298,5 poäng, det högsta vi haft och från en trygg och säker icke-startposition för årets SM har vi istället hamnat i läget att kanske, kanske kan vi kvala in, s...t också! Med en Leif W kompis? som redan efteranmält mig till en tävling nästa helg har läget blivit akut, hur mycket poäng behöver vi? Vi har alltså 298,5, 283 och 276 vilket ger 285,83 men vi behöver säkert 292,5 i kvalpoäng vilket gör att vi måste höja vårt 276 resultat till 296 p... Vi måste alltså göra vårt näst högsta resultat när det behövs som mest!

Nu är jag anmäld till en L1 kurs i Herrfallet hela helgen som kommer, något som jag sett fram mot... men L1 kurser kommer det fler av och det är nu det gäller, 17 april går anmälningstiden ut för SM och under tiden jag skriver detta har min betalning för nämnda tävling betalts (Leif W), jag har fått kontaktuppgifter till densamma (Leif W) samt en poängberäkning vad som behövs...(Leif W) Det enda som är kvar är anmälan till SM, fast något skall man väl göra själv.

Veckan som kommer är inte optimal ur träningssynpunkt men allt kan inte vara perfekt, däremot kan vi träna på banan inför helgen, jag misstänker starkt att nämnde Leif W ställer upp för kommendering så varför inte göra ett försök? Det känns ju lite förmätet att anmäla till SM med de låga poäng vi har nu men, för tusan det är väl bara att köra.. eller hur!!

Tävling i Eskilstuna.....

Vilken dag… snöstorm eller rättare sagt snöslaskstorm på morgonen, nollgradigt och riktigt besvärligt på vägarna, väldigt farligt för dom som bytt till sommardäck.

Idag gällde det Eskilstuna Bk,s tävling, 16 var anmälda, av dom kom tolv trots vädret. Visserligen var det bättre i Eskilstuna, minus två och mycket torrare, Eskilstuna Bk.s planer är riktigt bra trots ett snötäcke. Fast stackars tävlingsledare och domare, en riktigt isande stark vind ute på fältet. Vi som tävlade kunde ju stå i lä trots allt, eller gå in i stugan.

Eskilstuna hade som vanligt ett trevligt banupplägg med minimala transporter, dessutom hjälptes Leif W och Lena A åt som tävlingsledare så det flöt på bra.
Lakrits och jag hade fått startnummer åtta, helt ok för jag kunde kolla många intressanta ekipage, dessutom inifrån stugan med en kaffekopp i handen, toppen! Nina Svartberg gick tidigt och gjorde ett riktigt snyggt program utan missar, att hon skulle komma högt var klart och mycket riktigt så vann hon med höga poäng, säkert efterlängtat eftersom hon, vad jag kan förstå, säkrade SM starten med detta.
Några hundar senare var det dags för Ann med Ice, dom gick som vanligt ett snyggt fritt följ fast med några släpp som man inte brukar se. Sen några missar till i följande moment så dagen vart inte riktigt lyckad för Ann. Men trots allt med lite erfarenhet rikare, att ha två tävlingsledare som inifrån banan kan ge konstruktiv kritik är faktiskt underskattat.

Vi då? Jo väderläget förbättrades stadigt, trean som körde sitt program längre bort på samma plan hade slutat, snön försvann som genom ett trollslag och det blev ganska torrt på planen. Det ska var vinden då men den var nog värst för funktionärerna, Lakrits och jag hade fullt upp med vårt.

Nu fick vi bara ihop 266,5 poäng och med det en fjärde plats, kunde vart bättre men ok då, det får gå.
Fast jag tycker ändå att det var rätt ok, jag upplevde faktiskt att det var ett av de bättre fria följen vi gjort på sista tiden. Han var med och nästan tyst, några pip, i några stycken överdriver han och plogar istället. Vi missade en position i Z:at, tyvärr men han började snörvla som han gör ibland och var inte koncentrerad på vad han skulle göra.

Jag har ju satsat på att höja farten och tyckte faktiskt att det var bättre, tyvärr tyckte inte domaren det, men så är det ibland. Men jag är rätt nöjd och tycker träningen sista tiden gett resultat så vi är nog på rätt väg.

Som vanligt avslutade vi på Mac Donalds och massa eftersnack så en riktigt trevlig dag trots den konstiga "vintermorgonen".

Åter till träning...

Nå, tävlingen i Gävle var inget att hänga i julgranen så att säga, alltid kul att vinna men alldeles för låga poäng. Men mest av allt, så sega moment har vi inte haft tidigare.

Visst man kan skylla på att det var blött och lerigt, men nu måste farten ökas, lite ovant.
Så i fredags fick vi chansen till kommendering borta i Eskilstuna, den plats som kommer att vara till helgens tävlingar. Toppen !

Synd bara att det inte vart så toppen precis… solen sken, helt fantastiskt ute med perfekt temperatur och Lakrits seg som aldrig förr, i stort allt jättedåligt, konskicket hade han aldrig gjort tidigare, vittringen.. jag tror han lyfte alla utom den rätta och en jätteseg fjärr.
Som tur var så hade vi trevligt fikasällskap av Ann och Leif W men det var ingen rolig träning. Det stora beskedet från träningen (och Gävle) är att jag måste börja med fartträning, jag har ju snarare behövt bromsa honom men nu är det bara att ansluta till ”fartträningsgänget”.

Det var ju inte så roligt precis, slarvigt segt och fel, ihop med vårt dåliga fria följ.

Fast det kommer alltid en ny dag, nu redan på lördagen och en ny chans till kommenderingsträning, den här gången på Nynäshamns Bk, Buster kommenderade och vad händer? Lakrits var hur snabb som helst, snygga stopp och en toppenträning, visst vittringen vart fel första försöket men sen jättetoppen.. undrar vad det beror på?
Normalt ska man väl ta på sig skulden självt, på något diffust sätt ger man fel signaler som sänker hunden? Eller är det så att hunden är som folk är mest, bra och dåliga dagar, jag undrar.

Årsdebut!

Äntligen var det dags för tävling igen.... debut för året och debut för ny klubb! Vi kommer att tävla för Hölö Mörkö Bk i fortsättningen.

Vi var anmälda till Gävle Bk,s tävlingar, lite chansning, dels med vädret och dels med startiden (med tanke på resvägen). Vädret klarade sig bra men startiden åtta på morgonen, två timmar dit plus marginaler, det liknar brukset lite för mycket. Men det var bara att sticka iväg. Var det gäller vädret eller snarare hur mycket snön dragits sig bort var en annan sak, nu var större delen av planerna isfria men tyvärr rätt blöta, nu brukar det inte vara ett problem för Lakrits med blöta planer men vi skulle ha tränat på sådant underlag ändå.

Nu var det blötan som ställde till det, inte bara för oss utan de flesta verkade ha problem.

Vi blev lottade tvåa av sju som kom till start. Ett jättebra startnummer för då kan man värma upp under tiden hunden innan går och ändå starta tidigt.

Gruppmomenten gick bra med tior inklusive intransport utan koppel! Fria följet fick vi bara en 5:a på, men ok Lakrits ville inte sitta i halterna, inte alls, utan jag sa till en hel del gånger och han släppte en del dessutom så jag skall nog vara glad åt min femma. Fast det positiva var att han faktiskt gick rätt hyffsat, sett ur min vinkel, dessutom nästan helt tyst, något pip var det nog.

Z:at gick på rätt sur mark och jag tyckte faktiskt att det gick jättebra.. lite segt sättande men bra ställande och läggande och faktiskt riktig bra transport... men 7,5 i betyg så vi tyckte uppenbarligen olika, domarn och jag.

Inkallning, 6,5 poäng, ändå konstigare för han sprang rätt bra, stoppen var inte så bra och ganska ok vid konerna men 6.5 kommer jag inte ihåg när vi hade sist.

Rutan då.. kanske inte högsta fart men han sträckte ut i galopp, rätt snyggt men ställde sig i bakkant, två extra kommandon för att han skulle stå säkrare, snyggt in sen men dk på sittandet. 7,5, ok då.

Apportering, nia trots ett extra kommando för att få in honom i cirkeln, synd att han slarvar med konställandet på tävling, aldrig annars.

Hoppapport, 9:a, långsamt sättande.

Vittring, 9:a. långsamt sättande, nu var det lite tugg och lite trav in så här var det kanske lite mycket med nian.

Fjärr, 9:a, lite segare än vanligt, så bra betalt ändå.

Det kändes väl inte så toppenbra efter men jag trodde vi hade klarat oss utan någon nolla och hundarna efter hade problem de också med en del nollor.

Nu visade det sig att vi kom på första plats med 260,5 poäng, lite förvånande för det var några schäfrar som gick jättefint, men ok då! Dessutom har Hölö Mörkö Bk extra poäng i sitt "Mesta och bästa" för placering så det satt ju bra! Och som sagt, det är roligare att vinna trots dåliga poäng än att komma mitt i prislistan!

Jättekul att träffa Christina med Simon, Lena och Kryddan och inte minst Louise med Hobbe som testade ettan för första gången? Dom kom inte så bra men dom moment som fungerade var det enbart tior på så det är bara en tidsfråga innan det sitter helt!

Sen sedvanlig avslutningslunch på Gävlebro som förr, jättetrevligt att ha de nya i gänget med. Det kan bli en jättetrevlig fortsättning på våra valpträffar/tävlingsmöten om det fortsätter så här!

Jag följde med Christina på ett kort uppletandepass efter maten, vi vallade en smal korridor med bra djup, fyra fem föremål och Miloo är härlig att se, vilken fart hon har! Sen Hanni, ett år gammal drygt och jättetrevlig att se, avspänd men ändå explosiv och en jäkla fart!

Lakrits fick sitt första uppletande på minst tre år, kanske mer och han kom ihåg riktigt bra! Han var utanför det vallade och han hittade ett föremål som han fortsatte inåt rutan med men han kom och avlämnade rilktigt bra men framför allt så visste han exakt vad han skulle göra! Toppen.. det blir nog att ta upp uppletandet igen, åtminstonde på kul! för det var det!

Läsa tidningen?

Läsa tidningen?
Känner att jag borde skriva något nytt på bloggen… tiden går fort med ett gammalt inlägg.
Fast det har ju inte hänt något speciellt, träningen rullar på, träningen borde förstås vara mer fokuserad och målinriktad, men så är det, den rullar på. Vi är dock anmälda till några tävlingar framöver, första blir Gävle Bk 17 mars.
Så jag tänkte ta upp något som jag funderat på, kanske helt fel, men inte mindre gnager det lite. Nämligen varför luktar hundar så förtvivlat?
Varför luktar hundar som dom gör på morgonpromenaden? Jovisst, dom ”läser morgontidningen” som man säger lite populärt. Per Jensen skriver i ”Hundens språk och tankar” ”Doftspåren längs en kvällspromenad informerar om vilka andra individer som varit på plats tidigare under dagen. Den kan bära på information om sändarens storlek, ålder och kanske även om hans styrka. När en tik närmar sig löpperioden ändrar sig sammansättningen av urin och andra utsöndringar och informerar traktens alla hanhundar” Liknande förklaringar finns hos andra etologer.
Fast det är här jag undrar…. Man ser ju aldrig att hunden luktar..Ahhh en tik, hon löper.. var är hon? Å så kollar han runt, så är det ju inte utan hunden luktar mer intensivt, skrapar med tassen för att frigöra mer doftämnen. Detta luktande är så intensivt att andra hundar kan passeratät intill utan att väcka något intresse. Jag har aldrig sett att hundarna kopplar luktandet till sin omgivning, enda gången skall det nog vara när tikens lukter sprids med vinden och hanhundarna lockas att följa vittringen långa sträckor, fast då handlar det om luftburen vittring, vilket verkar vara en annan sak. Eller är det så att hundarna lägger all denna luktinformation i sitt minne… ”den här tiken är toppen, jäklar den måste jag komma ihåg” eller?
Så jag undrar? är luktandet ett restbeteende från ett friare liv, en rest från vargtillvaron eller hur fungerar det? När hundarna sökte partners och konkurrerade om födotillgången var det säkert viktigare att ha koll på traktens konkurrenter och partners men i vår värld lever ju knappast några hundar på det sättet och med det har markeringsluktandet mer blivit en ”hobby”. Många hundägare uppmuntrar indirekt dessutom detta, man kan gå och fundera på sitt och även föra långa samtal på mobilen samtidigt som man rastar hunden, mycket praktiskt!
Som sagt, jag bara undrar….

Lakrits kan ju skälla.....

Lakrits är en mycket tyst hund,(utom under fria följets kommendering på lydnadplanen när gnället kommer….) Men annars är han jättetyst. Hemma och till vardags, aldrig ett ljud, inget gnäll eller skällande, faktiskt jättetyst. Han kan skälla hotfullt, nån gång i månaden, varannan månad kanske. Står någon en stund och prasslar utanför vår ytterdörr i trapphuset, skäller han kanske, kommer nån bakifrån mot bilen när vi sitter där, kan han skälla hotfullt.

Visst, jätteskönt med en tyst hund, inga problem med grannar, inte heller någon irritation över en hund som låter hela tiden. Men det finns ett problem, eller fanns. För några år sen tränade vi för brukset, vi kom till högre klass spår och behövde skall i lydnadsdelen. Så vi försökte och försökte, metod efter metod. En metod var att binda Lakrits i ett staket och hetsa med favoritbollen, just för att få fram något ljud som jag kunde belöna och bygga på. Hur det gick? Inte ett ljud, staketet var nästan rivet och Lakrits halvkvävd! Andra metoder gick ut på ungefär samma sak, att hetsa för att få fram ett belöningsbart ljud. Några gånger gick det kanske att få fram något ljud, men för svårt att upprepa för att belöna vidare. Visst jag kunde tagit ett hotfullt skall för att börja någonstans, men det vill man inte riktigt. En metod jag hade på lut var att ta en dörrklocka med ut i skogen och få honom att skälla, kanske inte helt klockrent(??) men ett sätt trots allt. Men allt löste sig ändå, vi la av med brukset, pga bristande tid och problemet var löst! Sen har åren gått, tyst och lugnt.

Nu kommer min undring… när Lakrits sover och drömmer, då skäller och gnäller han!! benen går och han är helt inne i nån spännande jakt eller vad det kan vara, precis som hundar gör. Men han skäller, han gnäller och står i. Hur kommer det sig? Han skäller, gnällskäller och ibland så jag får väcka honom för att han inte ska störa grannarna. En hund som verkar rätt tillfreds, aldrig att jag tystat honom eller på nåt sätt begränsat honom, för han är ju helt tyst till vardags.
Lite konstigt kan man tycka, något att fundera vidare på.

Sista dagen....eller?

Jag vet... det är en struntsak men ändå! Verksamhetsstatistiken ska in till SBK, alla lokalklubbar skall rapportera sin verksamhet varje år. Visst, det är nog inte helt enkelt att få in materialet i tid, mycket tjat å så.

Men årets variant vet jag inte riktigt... För mej är ett sista datum helt ok, det är satt så eftersläntrare hinner, tom någon påminnelse, men sista dagen är helt ok. Men så är det tydligen inte riktigt, i år väljer SBK att göra lite av en "skamlista" över klubbar som inte rapporterat redan en halv vecka innan slutdatum... Jag då som sätter en ära i att inte min klubb ska synas i sådana sällskap hamnar där ändå...dessutom får jag ett samtal på sista dagens morgon från högre ort, "Jag ser att ni inte rapporterat..." "Det står högst på dagens agenda..." "Hmm, måste allt vara på sista dagen.."

Ja, jag tycker det är helt ok att göra saker sista dagen för det är inom rätt tid för mej! Fram till nu iallafall, för nu måste man alltså vara ute i god tid så att det inte händer igen. Man kan inte ha ett sista datum i sitt ordningssinne utan mer diffust, smygande oro över att Min klubb hamnar på sådana listor trots att jag kämpar emot..

Som sagt en struntsak... men jag vill inte bli uppringd för saker som jag tror är helt OK men som allstå inte är det! eller som är OK men reglerna har ändrats....eller hur är det?

Sammanfattning 2011....eller?

Jag vet..jag borde sammanfatta 2011 och planera för 2012. Beroende om man skriver för sin egen skull eller för att visa något för andra, kanske bådadera. Fast jag har så svårt att komma loss, hitta fokus framförallt nu när mycket av min inte alltför stora kapacitet fylls av klubbarbete, verksamhetsberättelser och planer (om man får säga verksamhetsplan nu när SBK har "målstyrning"?).

För det är lite jobbigt att hitta rätt fokus med klubbarbetet, framförallt nu tiden fram till årsmötet. En av svårigheterna, eller man ska kanske kalla det utmaningarna med styrelsearbetet, är just kasten mellan sin egen lite ambivalenta inställning... hur mycket tid och engagemang ska jag lägga ner för klubben? borde jag inte träna Lakrits istället? Sen ska man möta andras lika ambivalenta inställning, vilket gör att det blir lite kollisioner, inte minst i ambitionsnivån.

Normalt som klubbsekreterare mailar man och uppmanar alla sektorsanvariga att komma in med material till ett visst datum så att det tidsmässigt klaffar, vad händer? jo några skickar exemplariskt in, perfekt! Men så har vi de andra.... två sorter, några är tysta som graven, man mailar, man ringer, det går bara inte att få kontakt. Sen kommer dom på årsmötet, ser att man skrivit "Ingen information" och blir fulla av förtrytelse över att dom inte fått chansen att framhäva sin sektor, svårt, jättesvårt att hantera. Sen har vi sista gruppen, dom som verkligen vill att allt ska bli rätt, rättelser och material hela tiden, ställer förstås krav men man känner iallafall att vi jobbar tillsammans mot ett bra slutresultat.

Min klubb tappar medlemmar i år igen... Jag känner mer och mer att SBK liknar sossarna, precis samma diskussion! Båda kom till samtidigt eller åtminstonde under arbetarrörelsens stora era och uppgång. Man är lika mycket för att tycka att "det var bättre förr" och det var det nog. Man hyllade ideellt arbete, man brann för samarbete och hade samma mål inom sin organisation.

Båda organisationerna verkar lika vilsna och vilse i det som händer, båda har jättesvårt att hitta tillbaks till kärnan och det man brann för.

Jag vet inte någon bra väg men jag förundras ofta över hur skarpa gränser det är mellan de olika disciplinerna på vår klubb... bruksfolket för sig, agility, lydnad och nu rallylydnaden för sig, till och med delvis skilda sektorer! och vad jag ser är det nästan aldrig att man går över gränserna... kanske att lydnads och brukshundar kan mötas, men då har lydnaden funnits i SBK,s regi i vad är det tjugo år?

Kanske en väg med alla nya raser är att hitta ett större utbud för alla? Vi har ju kravet från SBK att vara för alla och då måste man kanske integrera all hundar och framförallt ha roligt med sin hund! kanske tom tillsammans!!

Vad vet jag... Kiwi ska iallafall tävla i helgen och det ska bli jättekul att följa för hon är verkligen på topp nu, heltänd och snabb som bara den. Vi håller tummarna!