Borderness Guinness

Får jag presentera.... Borderness Guinness 8 veckor, flyttade in hos oss igår.

Guinness, hane med mamma Miloo och pappa Dombäcks Lot, alltså mycket vallning och lydnads meriter. Jag hoppas ju på att han ska bli en lydnadshund med stor kapacitet att valla, vi får väl se... dom säger att det beror på föraren också?

Fast nu undrar jag om det inte finns Piraya gener i honom också, maken till vassa tänder har jag inte sett på länge, var Lakrits så här också?  Det blir lite utmaningar, att få en valp rumsren när man bor i lägehhet är första prövningen, men fler har ju klarat det, så  det ska väl gå. Sen är det resten av resan, jättespännande.

Lakrits gillar inte riktig läget, valpen får inte riktigt komma nära, då fräser han ifrån. Vi får hoppas att han veknar när han inser att han fått en lekkompis

Lite SM statistik..

Jag har i efterdyningarna av SM försökt komma in i vanliga träningen igen och det går väl så där. Jag har lite svårt att släppa att vi nollade fjärren, så onödigt.

Utöver detta har jag kikat lite på statistiken kring kvaldagen och finalen, man säger ju att det är ”bara” BC som kommer dit och att det är ”jättekul” att andra raser är med i toppen.. men hur var det?

I finalen var det femton hundar som tävlade, de femton som fick till det bäst under kvaldagen, dom fick dessutom ta med sig sina poäng från kvalet.

Av dessa femton var det elva BC, lika med 73% och fyra andra hundar (fyra raser), 27%.

Under kvalet var det av sextio hundar 62% BC resp 38% (tolv raser). Lite intressant, ju svårare ju fler BC.

Jag tyckte så där subjektivt att det såg ut att vara fler män än vanligt som tävlade kvalet, hur var det med det? I kvalet var det 87 % kvinnor och 13 % män, känns som bättre än normalt på tävlingar. Fast sen i finalen gick det åt fel håll (ur jämställdhetssynpunkt) 93 % kvinnor och 7 % män (man).

En intressant sak kunde vara åldersfördelningen av de tävlande, men det kan inte bli till min fördel så det lägger jag ner.

Men åldersfördelningen av hundar då? 50 % av finalhundarna var sex och sju år, ingen äldre men två var så pass unga som tre år.

Men en intressant sak kan ju vara tik eller hane? Jag har fått för mig att tikar är lite "lättare", att dom vill ”vara till lags” lite mer, hanarna är mer utåtriktade och svårare, men starkare kanske, vad vet jag.

I finalen var det tio tikar lika med 67 % och fem hanar, 33 %. Däremot en hane som vann SM med en tik på andra och en hane på tredje plats. Intressant.

Helt klart att BC är helt outstanding som ras, ingen annan ras har så många deltagande hundar, som mest Golden med fem stycken följt av Kelpie och Tollare med tre var i kvalet.

Fast förstås, det var ju en av de andra raserna som vann, en Working Kelpie...Grattis Maria Brandel med sin Ylle!

51:a lydnadshund SM 2012

Nu är det över, ett till SM avklarat. Först måste jag gratulera Maria Brandel med Ylle som försvarade SM guldet från i fjol på ett strålande sätt! Fantastisk fint gjort.

Av Bordernesshundar kom Ann med Ice bäst med en 26:e plats, också det fantastiskt fint resultat med den press som SM innebär. Leif med Kiwi tog en 39:e plats och Lakrits fixade en 51:e plats.

Lakrits och jag fick startnummer 36 vilket gav en starttid vid fjortontiden, lång väntan blir det, vi hade gruppmomenten vid sju på morgonen. Sista hund gick vid femtiden tror jag.

Vi fick:

Platsliggande: 8, 8 (Sakta ner, extra kommando upp)

Sittande i grupp: 10, 9,5 (Ändrar ställning)

Fritt följ: 5, 5 (pos före, sent sättande, pendlar, växlar pos. Släpper

vid sidoförflyttn. Extra kommando, yvig, tränger)

Z:  8, 8,5 (pos före, nosar,växlar pos.långt fram)

Rutan:  8, 8 (tvekan, nosar)

Vittring:  7, 6,5 (flyttar föremål, föraren tar pinne väl hastigt, tugg)

Fjärrdir:  0 0 (missar stå skylten, flyttar framåt)

Inkallande:  7, 7,5 (för många steg vid stå skylt)

Dir app: 8, 8,5 (tempo till kon, avslut)

Hoppapp: 8, 7,5 (slarvigt upptag, bättre avslut önskas, ojämt tempo)

Summa: 214,5 poäng. Fast mest nöjd är jag att få femmorna på fria följet, 7,5 var standardresultat tror jag, så skalan var nerflyttad, kanske att någon fick en nia. Mest missbelåten var jag över nollorna på fjärren. Fjärren är ju normalt rätt säkert men jag blev överrumplad att skylten var så långt åt sidan. Efteråt förstår jag att man måste memorera skiftena så att man har fokus på hunden.

Men i det hela så var det helt ok, vi är 51:a lydnadshund i Sverige 2012 och det kan ingen ta i från oss!

Hårdträning inför SM...

Jag och Lakrits var ju med i SM 2010, så mycket mer om det behöver väl inte sägas.. Men en lärdom fick jag och lovade jag mig och andra att inte göra om inför eventuella kommande SM, jag skulle inte förändra träningen, utan köra på på det sätt som givit oss möjlighet att kvala till SM.

Jag har i hela Lakrits tävlingskarriär haft jättesvårt med boll och kampbelöningar, jag klarar helt enkelt inte av att hålla kvar kriterier och hålla Lakrits under kontroll utan det spårar ur. Samtidigt inför dessa SM starter har Lakrits börjat tappa sitt härliga steg som givit mycket goda betyg, så behovet att höja farten med leksaker har varit lockande. Han har ju också blivit äldre, han fyller sju i sommar, så han borde ju ha lugnat sig så att det går att belöna med kastsaker... men 2010 provade jag det, kastade framåt och bakåt och hit å dit efter alla konstens regler. Dessutom tränade vi på kommendering i tre ringar med SM momentordning, med plastband runt som markering och på konstiga platser med mycket folk, jättetoppen! Bara det att hela Lakrits lydnadsprogram totalhavererade, kvar var en osäker pipande hund som var rätt rädd för plastband. Aldrig mer sa jag då, jag fortsatte med det vanliga programmet och efter lång tid var vi ikapp igen.

Nu lyckades vi kvala in till SM igen under våren, vinterträning med bara lite kommendering och mycket stadga i programmet gjorde att Lakrits har varit nästan tyst under tävlingarna och trots allt har vi fått ihop rätt bra poäng.

Så närmar sig SM igen... och hur tränar vi? Jo men visst måste vi träna på konstiga platser med mycket folk, man behöver absolut träna med annan momentordning och plastband runt ringarna. Visserligen var det inga plastband förra året tror jag men för säkerhets skull...

Dessutom har det varit lockande att leka fram ett bättre fritt följ med just leksak, han blir jätte på och får en bra position, ibland iallafall.

Hur har det gått? Återigen åt skogen, han piper, han har ingen aning om moment som vittringen och kan inte riktigt sitt och stå... En vecka kvar och missmodet sprider sig kan jag lova. Dessutom är det inget roligt alls..för någon av oss.

Så denna sista vecka inför SM ska vi bara ha kul, bara leka på plan och bara godisbelöning, sen får det gå precis hur som helst, vi skall vara med och det skall vara roligt, vi skall ha kul ihop! Sa inte Carolina Klyft just så?

En som sammanfattar dessa träningsproblem är min fd. klubbkompis Benny Hellis, http://hem.kennelinfo.com/mizty/blog/category/all/ han gör det på ett jättebra sätt och jag kopierar helt enkelt hela hans blogginlägg (jag har fått lov!!)

"Vi går mot nya höjder

Jag har lätt för människor som visar medkänsla. Och tvärtom. Speciellt gillar jag dem som engagerar sig i Mizty och mitt fria följ; dels för att ämnet är så smalt, dels för att de aldrig får cred för sina goda råd, eftersom någon synbar positiv förändring inte synts till på tävling under de senaste fem åren, fast jag utan undantag anammat samtliga råd.

Du ska gå fortare, du ska gå långsammare, du ska vara gladare, du ska vara mer bestämd, du ska ge mjukare kommandon, du ska ge skarpare kommandon, du ska titta rakt fram, du ska hålla ett öga på hunden, du ska svänga med armarna, du ska hålla armarna still, du ska belöna med leksak, du ska belöna med godis, du belöna bakom hunden, du ska belöna framför hunden är ett litet urval av de råd jag fått av vänner och betalda instruktörer på kurser och privatlektioner.

Eftersom inget råd har gett resultat har jag svårt för att vara tacksam för något speciellt men jag gillar alltid det senaste rådet, för jag tror alltid att detta ska lösa alla våra problem en gång för alla. Och oftast tar jag ut segern i förskott och går och ler över att jag äntligen hittat något som leder till framtida framgångar. Kan faktiskt i mina tankar på bussen eller i bilen se hur vi briljerar på lydnadsplanen. Bilder som krackelerar när jag sedan testar tipset på nästa träning.

Bara för att jag gjort 150 starter med Mizty drar många den förhastade slutsatsen att jag är utrustad med ett enormt tålamod. Så är det inte när det gäller träning, för ett nytt råd eller tips får inte många chanser hos mig. Jag gillar snabba resultat, helst utan att behöva anstränga sig. Oftast prövar jag två eller max tre gånger och går inte Mizty ett perfekt fritt följ då så överger jag detta råd och börjar istället att leta efter andra lösningar. Och nu har jag fått ett råd som jag verkligen tror på, nämligen att ta kortare steg och oftare. Ett helt revolutionerande tips för när jag tränat löpning är ju mantrat längre steg och oftare.

Har inte vågat testa tipset i skarpt läge men mina tester utan hund fungerar väldigt bra. Genom att ta korta steg ofta får jag automatiskt en rak hållning. Det känns som att ha en pinne i ryggen och nu förstår jag varifrån uttrycket ”pinnar på” kommer. Som Jacques Tati men med korta steg. Det enda som oroar mig nu är regelbokens skrivning om ”normal gång”. Efter några år på lydnadsplanen så vet ju både domare och publik att ”normal gång” för mig är att lufsa omkring med krökt nacke och släpande ben. När jag nu på nästa tävling i Tierp kommer utsprättande med en hållning och takt som matchar Malin Dertell kommer de säkert att ge mig betyg 0 för ”onormal gång”.

Bättre kan det inte uttryckas tycker jag