Guinness utan tänder!

Nja, utan huggtänder i alla fall…. Vi var på efterkontroll i fredags för att kolla hur läkningen gått, tio dagar efter tandutdragningen. Jag fick se foton från förra operationen och det var ingen rolig syn, inflammationen hade verkligen blommat ut, varet kom ut på flera ställen så det var i hög tid för operation. Risken är tydligen att tandanlagen skadas på de nya tänderna. En påtaglig risk, hörde om en valp på klubben som fått en tand där pulpan ligger nästan framme och måste skyddas av en plastlagning efter att haft en inflammerad tand. Så vi får väl se, det är ju inget man kan göra nu i alla fall.

Som en test på handlingskraften visade det sig att en av de undre huggtänderna också hade slagits av, med en synlig kanal ner i tanden. Veterinären som just gjort förra operationen reagerade direkt att vi måste få bort tanden. Jag tänkte kanske, trots vad som hänt, att låta tanden vara kvar för det är ju bara någon eller några månader tills den trillar bort av sig självt. Men klokast kanske att ta bort den, inflammationer är inte att läka med.

Så klockan åtta på morgonen idag var det inlämning av dagens operationspatienter, Guinness lika glad som vanligt, han bara måste hälsa på alla. En kattägardam kom faktiskt fram och tackade, Guinness hade gjort henne glad hela dagen tyckte hon.

Nu ringde dom just och talade om att han vaknat, så om några timmar kan jag hämta honom. Nu lät jag tandkirurgen bestämma om att ta bort den sista huggtanden också, den har väl ingen större överlevnadschans som ensam huggtand. Det får räcka nu med veterinärbesök.. dessutom har jag inte råd att hålla på så här! Men personalen tyckte likadant, så dom tog båda nedre huggtänderna.

Mitt fokus ligger tydligen nu på att besöka veterinären… under tiden har Lena Pettersson med Kryddan kämpat på Bruks SM på Axevalla. Nu gick det kanske inte så bra SM tävlingsresultatmässigt, men som jag med min femtioförsta SM placering tycker… man är ju för tusan femtioetta i Sverige och det duger gott åt mig. Jag hoppas Lena tycker så också om sin placering!

Stort grattis till Leif o Kiwi som nu ligger jättefint till i lydnadstoppen inför nästa års Lydnads SM, tre resultat över trehundra poäng! Snyggt jobbat! Kerstin med Vanja har LPII, grattis! Grattis till ett första pris i eliten med Vilja också! Nu är det bara ett kvar till championatet!

Stort grattis till Ann o Ice som nu är uppflyttade till elit spår med Ice! En mycket efterlängtad uppflyttning törs jag nog säja!

Jag hörde också från en säker källa att det är en ny valp på gång till familjen Rosenberg! Grattis till det också! En Kippan valp, ska bli jättekul att följa.

Att knyta an....

Båda hundarna ligger och sover i soffan och allt är bara stilla, man vill knappt röra sig. Men så är det mer och mer, stunderna med lugn finns där och man får vara rädd om dom.

Odds matte skrev att det kan ta lång tid att knyta an till varandra, valp och människa. Det stämmer väldigt väl, åtminstone för Guinness och mig. Hela första tiden var det bara Lakrits som gällde för den lille, så fort Lakrits rörde sig så måste Guinness dit. Höll jag honom uppe fick han fnatt för att komma ner och ute, helt hopplöst. Men nu händer något, på morgonen är det jag som gäller först, en riktig lycka att komma ur buren och fakstiskt, det är mig han vill till först, rätt häftigt!

Dessutom buren, för han ligger i bur på natten, fungerar helt suveränt. På kvällen när allt går ner i varv efter sena maten går han faktisk in och lägger sig i buren med öppen dörr... klart att han kommer ut och kollar om jag eller Lakrits gör något speciellt, men han ligger gärna där. Sen sover han till sjutiden på morgonen utan ett enda knyst, jag kan ta ett varv, klä på mig och hälsa på Lakrits och han ligger helt stilla och kollar bara! Men sen är klart när han kommer ut är lyckan total.

Tänderna eller frånvaron av tänder läker jättefint, han ömmar inte längre och har fått sin gamla hyffsat smala nos igen. Återbesök nästa torsdag för kontroll. Bäst var nog ändå att veterinären ringde dagen efter tandutdragningen för att höra hur det var med honom!

Tandlös Guinness

Jag var iväg och hämtade Guinness sen eftermiddag. Guinness hade skött sig fick jag reda på, charmar alla med sitt framåt sätt. Han hade blivit sövd och röntgad. Båda övre huggtänderna var inflammerade så dom togs bort. Det var en rejäl inflammation så det finns en viss risk att tandanlagen blir förstörda men vi får se, som sagt han ska ju inte ställas ut även om det bästa är om allt är ok. Nu ska vi tillbaka om tio dar och kolla att inflammationen har gett sig resten får visa sig.

"Han blir nog trött ikväll och sover mycket efter vad han varit med om" var det sista vi hörde från veterinären.... Ha! Som han far runt ikväll tror jag att han vilat för mycket idag snarare!

Guinness sjuk och tävlingar i Skultuna

Tur att jag har mycket tid nu… Guinness började bli riktig fin, han var inte alls bråkig och sov rätt mycket, dessutom säger han till när han vill ut och kissa. Det gick ju lätt detta, fast lite snabbt bara? han är ju bara tre månader. Han bråkade inte så mycket med Lakrits heller, lite raljerande sa jag att han måste vara sjuk… och det var han!

Han blev rätt tjock om nosen och man fick inte röra den, han låg och gnydde så något fel var det, dessutom med symtom som jag nämnde tidigare. Jag funderade mest om en reaktion på något bett av något slag. Men sen syntes det att det var övre hörn/huggtänderna som måste vara problemet.

Så det var besök på Animalen, vårt djursjukhus här i Södertälje och mycket riktigt, övre båda hörntänderna var avslagna och vilket visade sig inflammerade upp i nosen. Nu var det fredag em. och svårt att göra så mycket utan att hamna på Bagarmossen, man aktar sig om det inte är mycket nödvändigt. Vi kom överens om behandling med Metacam och antibiotika över helgen och fortsatt behandling på måndag.

Så behandlingen på måndag börjar med sövning och röntgen och vidare behandling efter vad det visar, vi får se. Inte roligt alls. Direkt efter första dosen gick svullnaden ner och han blev mycket mer aktiv, inget gnyende och fullt krig med Lakrits.

Så det fanns inte mycket skäl att avstå resan till Skultuna och kvällstävling ihop med nio andra ekipage, med en viss övervikt till Kelpiemaffian.

Jättetrevligt att komma dit, klubben är lite av hembygdsgård och väldigt välkomnande, trevligt bemötande och väldigt billigt kaffe och hamburgare å så.

För oss var det första tävlingen efter SM och mycket stök med vår nya medlem i familjen, jag vet inte om det duger som ursäkt för bra gick det inte. Eller egentligen ganska bra fast en lite klurig bana med en domare som låg lite lågt i bedömningen, de två bästa vann på 280 något tror jag och det är lite lågt som sagt. Vann gjorde Ann Svenson med Fia Friends Rina Rivig med ett jättesnyggt program.

Jag vet inte om det var medvetet av tävlingsledaren men det var en klurig bana som sagt, konskicket för rutan t. ex. var rätt in i en lite lägre stående sol, dessutom mot bruksstegen. Vittringen jäms och nära hopphindret och svårast, dirigeringsapporten med en nedförsbacke där hunden antagligen bara såg konen och inte apporterna. Apporterna dessutom ”felvända” några meter framför publiken med sina hundar, det enda stället på hela banan där folk satt.

Svårt men utslagsgivande, vi lyckades tappa poäng på en missad position i zetat, trubbel med konen i dir. apporten där han ville springa förbi och en seg fjärr med dubbelkommando. Så inte ens första pris och en sjätteplats av nio.

Men som sagt en riktigt bra domare som höll ner poängen och en lite klurig bana, en bra genomkörare som man får lägga till handlingarna.

Mycket trevligt att träffa folk med en del diskussioner av regler i olika moment, riktigt nyttigt.

Kan valpar vara ledsna?

Guinness har nog fått tokspel… full galopp genom vardagsrummet, in i sovrummet, upp i sängen. Tvärvändning så sängkläderna far, jätteskutt ner, vilt sladdande ut i vardagsrummet igen, anfaller Lakrits genom att springa över honom. Lakrits biter ifrån, full fart upp i soffan så kuddarna far, vild galopp ner igen, trampar på Lakrits, biter Lakrits, munfäktar med Lakrits, Lakrits biter ifrån, Guinness skriker till men tar några varv till, in i sovrummet, upp i sängen....

Jag fångar honom mitt i ett skutt, hjärtat slår, han flåsar och ögonen är alldeles vilda... snälla lugna dig! Lugn... och efter en stund lugnar han sig, jag stryker honom över ryggen och han kommer till ro...

Jag släpper ner honom på golvet och han lommar bort till balkongdörren, kryper ihop och somnar.

Fast det känns inget bra... är han ledsen nu? Han ser ledsen ut, eller ensam kanske? Skulle jag tröstat mer?


Fast sen kommer han och kryper ihop vid mina fötter och somnar om och då känns det mycket bättre.

Guinness tre månader

Så har det gått en hel månad, eller fem veckor rättare sagt med den lille vildingen. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Läget är som förrut, fast möjligen att Guinness blivit mer fäst vid mig, han är riktigt kärvänlig, jättelycklig när vi går upp på morgonen och det är rätt häftigt.

Träningen är riktigt rolig nu, han har verkligen tagit till sig klicker och bjuder till, jättekul. Sitt och stå samt springa runt hink, ögonkontakt och inkallning är väl det vi gör. Ska prova Christinas apporteringsövning nästa gång. Kampa är nog roligast, att komma tillbaka med leksak kanske mindre roligt.

Lakrits då? Jodå vi tränar på, kanske inte så långa pass utan jag försöker få till att Guinness ligger lungt i bilen utan skrik och skällanden, så jag varvar träningen mellan hundarna.

För att få ett fokus har jag anmält till tävling, det blir Skultuna om drygt en vecka. Så nu får det bli fokusering på Lakrits med ökande kommenderingspass å så. Lakrits känns ganska bra nu tycker jag ändå. Vi har inte krånglat till det utan harvat på i vår ensamhet. Det känns som det fungerar bra att ha en stabil trygg grund att stå på med fasta rutiner. Det hindrar ju inte att vi filat på en del moment, lagt in en del störningsträning genom variationer i momentupplägg men grunden hela tiden att det skall vara upprepningar av upplägget. Vi får se, det blir sällan som man tänkt sig.