måndag 26 november 2012

Valpträff i Gävle

Jaja jag vet… förlåt! Jag har inte skrivit på ett tag men det är inte alltid så lätt, speciellt när det går lite trögt i träningen. Trögt för Lakritsprojektet men roligare för Guinnessprojektet men problemen med Lakrits lägger lite lock på träningsglädjen.

Hur som helst, vi hade valpträff uppe i Gävletrakten i helgen, en del valpar ur olika kullar samt några äldre hundar. Vallning på lördag hos Carina i Vinnersjö, jättetrevligt och lärorikt. Jag gillar Carina helskarpt, hon har ett jättetrevligt sätt mot både hundar och människor, inte så krångligt. Hon har en fin blick för djuren och hur dom fungerar ihop.

Nu är det alltid svårt att börja om, hur man ska agera å så. Jag liksom många andra är så rädd att göra fel så det låser sig ibland. Fast som Carina säger, det är inte så farligt att göra fel så länge man inte skrämt hundarna, annars går det att reparera. Helt klart är att jag skall försöka komma fler gånger, det kan ju vara bra med typ månadsvisa lektioner och med grundträning på närmre håll. Guinness då? Nja särskilt tänd blev han inte, fårskiten var mer spännande trots allt. Men det löser sig med tiden. Lakrits fungerar väldigt bra trots halvårsvisa valluppehåll, jättebra. Jag måste nog träna på att vissla bara, så fort hämten blir lite längre är det svårt att skrika.

Söndagen var vikt för lydnadsträning, jättekul att Lena med Kryddan kom, Lena är ju lite anti lydnad… eller? Fast med den precision och noggrannhet det ekipaget har borde lydnaden vara nummer ett tycker man. Fast Lenas slutkommentar var ändå något i stil med ”man kanske ska satsa på lydnaden igen, man blir lite sugen” Ett utryck jag inte tänker glömma!

Vi var ju en mindre samling trots allt, tror det var mer än tio hundar ur olika kullar, rätt häftigt. Valpar som körde grunder och äldre hundar som fick visa upp sig, en sak man såg genomgående var hur snabba Borderness hundarna är, jättesnabba med stora kliv. Christina som prioriterar snabbhet med sina hundar får fram en enorm fart, jättekul att se.

De äldre hundarna fick också sina pass, gruppmomenten förstås men också kommendering genom programmet. Fast under platsliggningen fastnade jag lite i en lite egendomlig känsla. Framför oss låg alltså Ice, Lakrits, Kiwi och Miloo, har jag glömt någon? Utanför plan stod Lena med Kryddan och i en bil låg Nick alltså sex SM hundar i lydnad och spår, varav fyra som placerat sig mellan 51 och 24? i 2012 års lydnads SM. Men ändå känns det likadant som de första lydnadsträffarna för många år sen med Lakrits som valp, lite andra problem men samma drivkraft att lära mer och att förbättra detaljer och lösa problem. Kommer man aldrig i mål?

tisdag 13 november 2012

Mera funderingar....

Vi, Lakrits och jag, är inne i en mellanfas nu… och ärligt sagt vet jag inte riktigt hur vi ska komma vidare. Lakrits pipande under fria följet är så utstuderat och befäst så jag har inte längre några ide’er hur vi löser detta.

Vi får och lyssnar förstås på många förslag hur andra gör, en del har vi testat och andra släpper vi för det finns en gräns hur mycket som går att prova. Jag tror ju att man måste hålla fast vid en metod ganska länge om den ska ge resultat, ger en metod direkt resultat var det nog inget större problem heller.

Min inställning blir nog mer och mer att Lakrits tar över mer och mer, Lakrits vet när det är dags att gå ut, han vet mattider och dags för promenader, detta trots att jag aldrig låter honom bestämma något, jag håller stenhårt på vem som är boss. Nu tror jag inte det räcker, Lakrits finner sig i detta men han är helt övertygad ändå att det är han som är den som bestämmer. Det är nog ändå här som problemet ligger och med det så svårt.

Gå tillbaka till grunderna säger en… du måste befästa ledarskapet säger nästa…. Gå ut i skogen och gör upp en gång för alla mellan fyra ögon… du måste belöna mer… mycket mer... du måste gå i fria följet tills han blir tyst… gå ur fria följet och lägg honom så fort han piper.. gå ur fria följet och lägg honom i bilen så fort han piper… gå ur fria följet och lägg honom utanför planen…. Få honom att bli tyst genom konkurrens, så fort han piper, träna nästa hund så inser han vad han går miste om… Omvänt lockande?

Ja ja, ibland blir det lustigt för Lakrits piper och går alldeles själv till bilen eller av plan och det var väl inte meningen?

Fast Lakrits gnäller och piper allra mest under kommenderingen i fria följet på tävling och visst, man kan försöka arrangera så att det är tävlingslikt så att Lakrits tror att det är tävling.. och det går en eller två gånger sen blir det lätt samma personer som ställer upp och situationen är förstörd.

Så vad gör man?

Som sagt jag vet inte längre, men en sak vet jag... att vara arg och bråka tänker jag inte göra, det mår man för dåligt av själv. Man ska ha kul ihop, visst kan man bli arg nån gång, men grunden måste väl ändå vara att man har trevligt med sin hund?