Språkproblem?

Nu hände det igen, den här gången på thailändska. Vi skulle precis gå in i porten där vi bor, på andra sidan vägen stod en kvinna, troligen thailändsk med en mindre, bulldogaktig, typ av hund. Hunden som drog i kopplet och ville springa över till Lakrits för att hälsa fick sig en utskällning, på antagligen thailändska gissar jag.

Förra gången jag reagerade på detta var det på finska. En dam stod på en parkväg och fullkomligt rasande skällde på sin hund, långa finska haranger, för mig helt obegripligt (jag har inget mot finska, bara det att jag knappt förstår ett ord).

Det är detta som är så häftigt, hundarna som tämligen väl förstår oss trots så stor skillnad i språk mellan hund och människa. Jag som människa har ingen aning om vad den finska damen ville, men något var det som gjorde henne så upprörd på sin hund, trots det ska hunden förstå och gör det till vissa bitar.

I det första thailändska fallet kan jag nog gissa vad kvinnan ville.

Häftigt också, dels av beundran för hundarna som så fantastiskt tycks förstå, trots att dom är en annan ras. Utan att bli för flummig så får man sig en tankeställare hur viktigt det är att vara tydlig och konsekvent i kontakten med hundarna. För det är väl knappast så att hundarna förstår svenska bättre?

Lite häftigt är det!