Ska man skratta eller gråta?

Äntligen får jag skriva om Lakrits, inte ett ord om Guinness! Vi, Buster, Kerstin och jag, samt fyra hundar drog iväg på en minisemester. Delvis för att tävla på Ockelbo Bk, delvis för att resa i kända trakter. Gysinge, Årsunda och Sandviken med skogarna på vägen, helst ett strålande höstväder och sen tävlingar i Ockelbo. Nu vart det inte riktigt så... vi fick ju ide´n att besöka Haglövs Outlet i Avesta, så istället för alla fina vyer på vägen åkte vi en jättetråkig trist väg till Avesta. Outleten var helt urplockad på herrsidan så det vart ju en miss. Nåja vi hade ett jättefint väder iallafall.

Efter en stughyrningsnatt som var riktigt trevlig i Åmot utanför Ockelbo, startade ett strilande kallt regn som fortsatte hela tävlingsdagen, kanske inte riktigt som vi önskade, dessutom hade Vilja börjat löpa så jag fick försvara Sörmland själv.

Jag kan verkligen rekommendera Ockelbo Bk, vilken fin stuga! och väldigt trevligt bemötande. Att det regnade kan ju inte ligga Ockelbo Bk till last.

Nu var vi bara tre till start i elitklass, tävlingar som för Lakrits började bra, tio och nio på gruppmomenten, toppen. Men sen... fria följet... Lakrits har ju pipit och gnytt förut mer eller mindre, nu skrek han, t.o.m. skall några gånger under fria följet så jag blev nog mer full i skratt än förtvivlad. Resten gick hyffsat med en del tior fram till vittringen som gick helt fel, han röjde bland pinnarna, otroligt. Nu påpekade jag ett tekniskt fel i utförandet, mest som tävlingsledare än tävlande, för Lakrits gjorde det så jättedåligt att det var kört tyckte jag. Domaren och tävlingsledaren insisterade att jag skulle göra om momentet och det vore ju dumt att inte ta chansen. Andra försöket var mycket bättre, vi nollade dock igen för Lakrits öppnade munnen över pinnarna, men visst, en annan domare hade kanske godkänt. Fast det kanske var mest rättvist så här. Så ännu ett andrapris, inte så kul men inte mycket att göra.

Detta gnällande och pipande!! Vi fick ju en femma idag av en snäll domare. Nu står det i reglerna att hund som skäller eller gnäller ihållande skall underkännas! Fast det är väl underordnat, varför gnäller han? Bara i fria följet och bara med kommendering?

Samtidigt är det ju ett spännande problem.. mest irriterande är kanske att jag inte kommer på en bra lösning?

Han gnällde mer och mer under förra året, så under vintern tränade vi på med vanlig träning och utan kommendering. Efter ett tag vart han tyst, vilket han fortfarande är.. under vanlig träning utan kommendering. I slutet av vintern började vi införa kommendering i bakgrunden som inte var kopplad till oss, mer som bakgrundsljud. Så fungerade det för att sen fungera rätt bra på försäsongstävlingarna och faktiskt på SM.

Sen har det snabbt gått utför på de två tävlingarna som vi gjort efter SM för att nu kollapsat helt, även på träning med kommendering gnäller han, t.o.m. om jag säjer kommandona.

Han gnäller bara i fria följet, inte ett ljud i övrigt, inte ens i Z:at som följer direkt på fria följet.

Hundar gnäller väl ändå för att få något, mat eller trygghet, antar jag, valpen gnyr och gnäller för att påverka tiken och då hundarna lär stanna i valpstadiet i hög grad kan man tänka sig att dom fortsätter att gnälla för att påverka omgivningen. Länge har jag trott att han försökt påverka mig att få belöning, en belöning som jag försökt att göra så variabel som möjligt och alltid lugnande, nästan iallafall.

Fast det är klart, kommendering är kopplat till ingen belöning, framför allt för att vi tränar mycket ensamma. Vi har fösökt att kommendera med variabel belöning då vi har hjälp och visst gnyr han mer då fast under hyffsad kontroll.

Eller är det ett helt annat problem? Det är ju så renodlat att det borde gå att förstå? Hjälp!

Vardag med Lakrits och Guinness

Jag känner att det är hög tid att skriva något.. jag vet inte riktigt om vad så detta inlägg får väl bli om ingenting? Tandskadorna på Guinnes verkar ha läkt, det är svårt att se för Guinness har blivit lite rädd för mej. framför allt om jag närmar mej hans mun eller nos, så jag både vill kunna kolla hur det ser ut samtidigt som jag måste bygga upp förtroendet med att kunna ta i honom. Lite krångligt Fast han far runt som en galning och biter i allt och alla så ont verkar han inte ha.

Lakrits då? Helt plötsligt har han gått upp några kilo, utan jag riktigt märkt det, nu får det bli mindre mat och mer spring. Vi tränar på, tyvärr eller kanske väntat så blir det lite splittrat med Guinness som också skall ha sitt. Fast annat var ju inte väntat, har man två hundar så blir det så. Jag tänker på alla som har ännu fler hundar. Jag har iallafall anmält oss till några tävlingar framöver, vi får se hur det går.

Helt plötsligt vart det också väldigt mycket annat att göra, tävlingsledaruppdrag, hjälpinstruktör och faktisk har jag en egen liten tävlingslydnadskurs, jättekul. Men som sagt mycket blir det.

Vardags Guinness...

Vardagslunken början infinna sig, Guinness är nästan rumsren nu... hoppas jag...iallafall om jag ser att han går till dörren. Det var nog en vecka sen han kissade inne. Fast man ska väl som vanligt inte ta ut någon seger, återfall kan det väl bli.

Värst är kanske att han blivit lite rädd för mej, det blev lite mycket tjuvhållande hos veterinären, har man problem med tänderna så måste faktisk veterinären få titta i munnen. Så ibland kommer han på att det är lite läskigt att jag tar mot nosen. Vi får jobba bort rädslan lite försiktigt.

I helgen hade vi lydnadstävling på klubben både lördag och söndag, för vår lilla klubb, Hölö Mörkö Bk, var det speciellt kul att det var tio som kom till eliten, hälften dessutom SM deltagare, jättekul! Jag som tävlingsledare hörde inga klagomål direkt utan de flesta verkade tycka det var ok. Tage Hjelm vann med fina 304 poäng! Grattis!

Träningen då? Jo vi försöker väl traggla på, delvis försöker jag få en balans mellan hundarna, Lakrits ska ju ha sitt och Guinness ska helst vara tyst i bilen när det inte är hans tur. Lakrits kommer lite åt sidan, å det känns ju inte bra, fast det visste jag ju att det måste bli. Den lille måste ju få sin tid och det kan ju ta en stund, inkallningen är ju inte av högsta klass om man säger så. Mest kämpar vi på med grundövningar, sitt ligg stå med lite stadga vartefter, mycket ögonkontakt blir det också.

Nu infinner sig en av dagens höjdpunkter, Lakrits sover i soffan och Guinness ligger och slappar i fönstret, kollar lite på bilar och bussar, ganska skönt faktiskt, det ger lite hopp om framtiden.